Additiv tillverkning för serieproduktion
Under vilka förutsättningar lämpar det sig?
Additiv tillverkning, eller ?additive manufacturing? (AM) är den ISO-standardiserade termen på tillverkningsmetoder som bygger detaljer genom att lagervis addera material. Det är en teknik som främst har använts till prototyptillverkning och fortfarande gör men som mer och mer börjar få fäste som tillverkningsmetod för slutanvändningsprodukter. Syftet med denna rapport är att undersöka under vilka förutsättningar AM lämpar sig som tillverkningsmetod för detaljer av plast. Förutsättningarna delas in i ett ekonomiskt, tekniskt och kunskapsmässigt perspektiv. Resultatet av arbetet visar att det finns vissa tydliga förutsättningar inom respektive kategori men också att många faktorer är avgörande eftersom AM innefattar flera tekniker. Därför är det svårt att ringa in ett välavgränsat område där AM är lämpligt. Generellt goda förutsättningar är dock komplexitet, korta serier, konsumentanpassade och specialbeställda detaljer samt detaljer som förekommer i många anpassade varianter. Vidare så visar resultatet att vissa fördelar och nackdelar finns. Till fördelarna ses särskilt kortare ledtider, enklare lagerhållning, tillverkning på beställning och möjligheten till annars omöjliga geometrier. De största nackdelarna är framförallt bristen på standarder och det begränsade materialutbudet. Den insamlade datan i arbetet utgörs av fyra intervjuer med oberoende källor och en fallstudie av två detaljer och resultatet och slutsatserna grundar sig således på detta.