Det faktum att diplomater, beskickningsmän och ambassadörer har rätt till vissa privilegier inom sina yrken är inget nytt, utan en traditionell sedvänja som funnits i över 3000 år. Dessa privilegier som ger diplomaten rätt till immunitet i många fall har blivit allt mer ifrågasatt under årens lopp. Syftet med denna uppsats är att generellt sett försöka utröna vilka privilegier diplomater åtnjuter i form av diplomatisk immunitet. För att få svar på detta har vi undersökt ämnets bakgrund genom doktrin samt konvention. Vår slutsats är att immunitet är bra och nödvändigt för att diplomaten skall kunna utföra sina officiella tjänster, men utnyttjandet av privilegier visar tydligt att ändringar i konventionen är ett måste.