Denna uppsats tar sin utgångspunkt i folkrörelsebegreppet och behandlar idrottsrörelsen som en folkrörelse under ?folkhemmets? första decennier 1945- 1960. Idrottsrörelsen har av Jan Lindroth beskrivits som relativ ideologilös, medan Johnny Wijk menar att idrotten har en tydlig konsensusideologi. Syftet med denna uppsats är dels att undersöka hur den sociala sammansättningen utifrån klass och kön såg ut i styrelsen och bland medlemmarna i Gefle IF och IFK Gävle och om den förändrades något under perioden 1945-1953/1954, dels att undersöka hur Gefle IF och Valbo AIF såg på ungdomen och sin roll som ungdomsfostrare för att besvara om idrotten kan benämnas som ideologilös eller om det fanns en ideologi bakom fostrande av ungdomen och om denna kunde skilja sig åt.Begreppet hegemoni är ett central för denna uppsats. Bakgrunden visar att en mängd förändringar skedde i det svenska samhället under mellankrigstiden och många av dessa var positiva för idrottens fortsatta expansion och popularitet.