Häxor i periferin. Trolldomsprocesser i Småland 1604-1619.Uppsatsen undersöker de tidiga Trolldomsprocesserna i Småland. Det är en kvalitativ fallstudie som undersöker rättspraxis med en genusteoretisk utgångspunkt, under perioden 1604-1619.Studien analyserar sjutton fall av trolldom samt de nyare rättsbruken vilket kompletteras med en omfattande kontextbeskrivning.Teorin grundar sig i Yvonne Hirdmans genussystem med de två bärande logikerna dikotomi och hierarki, samt en tredje logik om rangordning inom könen. I teorin kan man även finna ett struktur- och aktörsperspektiv.Syftet med studien är att undersöka Trolldomsprocesser så som de tog sig uttryck i ett perifert område under tidigt 1600-tal.Studien är uppbyggd kring tre frågeställningar:- Vad ansågs utgöra de specifika brotten i trolldomsmålen?- Vilka var aktörerna som agerade inför rätten (svarande, kärande samt vittnen) och vad kännetecknar dem utifrån kategorier som ålder, social ställning, civilstånd, kön etc.?- Vilka genusuppfattningar ger de agerande i rätten (svarande, kärande, vittnen samt den dömande instansen) i Trolldomsprocesserna?Specificeringen av brotten är kategoriserade i rykte om trolldom, vidskepelse, signeri och lövjeri samt förgörning.

Som motiv har åldrandet inte fått alltför mycket plats i litteraturvetenskapliga studier. Denna uppsats granskar på vilket sätt åldrandet skildras i Bo Carpelans postuma roman Blad ur höstens arkiv (2011)..

Syftet med följande uppsats är att påvisa hur synen på kvinnan förändrades i och med Vasa-tiden, och den roll reformationen kom att spela, och vilka andra faktorer som påverkade synen på kvinnan från att vara medeltida helgon till att bli reformationens häxor. En poäng är att visa hur attityder till kvinnan är intimt beroende av den officiella religionens föreställningsvärld och värderingar.För att svar på syftet har uppsatsen delats in i två delar.Del I. Ger en kortfattad bild av det svenska medeltida samhället. I denna första del ligger fokus på helgonens betydelse under medeltiden, och en fördjupad studie görs av Heliga Birgitta. Den kvinna som nådde positionsmakt och blev Sveriges enda officiella helgon.Del II.

Den här uppsatsen handlar om Trolldomsprocesserna på 1670-talet. Fokus ligger på barvittnenas vittnesmål om deras färder till Blåkulla och vistelsen där.Avsikten är att utifrån dessa berättelser skapa en bild inte bara utav barnens situation utan också familjens. Jag använder mig av fenomenologiska metoder. Hypotesen är att konflikter också kan uppstå och finna grogrund i nära förhållanden om rätt förutsättningar finnes.I min undersökning använder jag material, i form av, protokoll, från domstolar i Dalarna, Ångermanland, Västerbotten och Gästrikland. Undersökningen är därmed begränsad till det svenska riket.Vittnesmålen var ofta stereotypa och likartade till sin karaktär även om det finns viss diskontinuitet.

Syftet med uppsatsen är att synliggöra de karakteristiska drag som Trolldomsprocesserna utvisar och jämföra och diskutera dessa mot en jungiansk teoribildning. Uppsatsen frilägger de orsaker forskningen givit för Trolldomsprocesserna och lägger till en djuppsykologisk orsak med hjälp av den jungianska arketypteorin om det kollektivt omedvetna och arketypen Skuggan.Dessa händelser spred sig långsamt i en svårtydd bana från renässansens Italien, upp genom Europa för att småningom nå periferin Sverige och därmed Torsåker, där det enskilt största antalet dödsdömda avrättades i Sverige, 1675. Dess förlopp kan liknas vid en andlig farsot eller vid den jungianska termen Skuggan. En analys av anklagelsemyten visar att den består av både kristen och norrön symbolik med ett starkt inflöde av arketypiskt material från det kollektivt omedvetna, ett fenomen som ofta leder till masshysteri. De första tecknen på denna skuggrörelse är knappt synliga, eftersom de upplevs ligga långt borta i tid och rum.

In May 1675, the local court in the northern Swedish parish of Nordingrå, which had approximately 1,000 inhabitants, held a preliminary investigation on 113 persons accused of witch-craft and superstition. For the majority of the 113, the main accusation was to have travelled to Blåkulla, a place where witches according to Swedish folklore participated in satanic festivities and rites led by the Devil himself. The preliminary investigation was held at the request of The Royal Witch-craft Commission. Nordingrå belonged to the province of Ångermanland, one of the Swedish provinces with the highest number of witch trials in the 1670s. The trials in Nordingrå have, more or less never been examined before, mainly due to the fact that no sentences or penalties were ever imposed.The purpose of this paper is to examine social relations and social conflicts in Nordingrå with the records from the witch trial 1675 as the primary source.

In this C-thesis, I investigate the sudden outbreak of the Swedish witch-hunts during the 17th century, mainly focusing on Gävle and Ockelbo in Gästrikland.To show the extension of the Swedish witch-hunts, I have included an introductory part of the thesis, where this is described. Another important part of the thesis is the one about views upon women and the functions of their bodies, which had to do with female sexuality. Women were indeed considered a threat, by men in powerful positions, and very often it was sheriffs, judges, commanders and governors who most strongly claimed this.People believed that the witches went to Blåkulla, which could be practically anywhere. It could be a mountain, an open area, a rock or a heath. It seems, however, to have been situated far north.My investigation mainly concerns the witch-hunts in Ockelbo and Gävle.