Vissa liljors njurtoxiska effekter på katter har beskrivits i litteraturen i snart 25 år, trots detta är den toxiska komponenten i liljan inte identifierad. Toxinet verkar dock vara vattenlösligt och själva blomman har i studier visat sig vara mer toxisk än bladen, även om hela växten är giftigt. Symptom som ses vid liljeförgiftning hos katt är kräkningar, anorexi och depression. Om förgiftningen inte blir behandlad utvecklas njursvikt till följd av tubulär nekros. Studier har visat att pankreatit kan uppkomma och att vissa arter av lilja kan ha toxiska effekter på levern. I dagsläget behandlas liljeförgiftade katter genom att att förhindra upptag av toxinet med emetika, magpumpning och aktivt kol. Vätsketerapi används även för att eliminera toxinet snabbare.

Bisfenol A (BPA) är ett propanderivat med två fenolgrupper. Det syntetiserades för första gången år 1905 av Thomas Zincke vid Marburgs universitet. När en polymerkemist upptäckte att det kunde användas för att bilda polykarbonatplaster växte dess popularitet. Idag är BPA-industrin en miljardindustri och många av oss använder dagligen plaster där denna kemikalie ingår. Nu har det gjorts nya toxikologiska undersökningar som visar att BPA kanske inte är så ofarligt som man tidigare trott.