Sök:

Sökresultat:

6 Uppsatser om Torrfoder - Sida 1 av 1

Torrfoder till katt : påverkan och konsekvenser

The cat has evolutionary become an obligate carnivore. Today it is common to feed the cat a dry food. Studies have shown that the dry formula can have negative consequences for the cat. A literature study where conducted to investigate whether the cats origin makes it incapable to compensate for the changes a dry food entails. The impact and implications regarding water intake, energy intake and blood glucose concentration when feeding the cat dry food where examined.

Tandstensuppbyggnad hos hund : hur påverkar fodervalet?

Plack och tandsten är den vanligaste åkomma hos hundar. Studier har visat att det effektivaste sättet att förhindra plack- och tandstensbildning är genom tandborstning. Dessvärre är compliance för detta lågt och många djurägare avstår från tandborstning, trots att de fått instruktioner i hur de ska gå tillväga. Därför var syftet med denna litteraturstudie att undersöka om och i vilken utsträckning fodervalet påverkar bildningen av plack och tandsten. Resultatet visar att Torrfoder ger en minskning av plack och tandsten jämfört med att ge våtfoder, men det är inte allt Torrfoder som är effektivt mot tandsten. Kommersiella Torrfoderkulor har oftast en struktur som gör att foderkulan faller sönder när hundens tand penetrerar foderkulan.

Diabetes hos hund : utfodring, motion och vikt som möjliga predisponerande faktorer

This is a study of some risk factors for Diabetes Mellitus (DM) in dogs. As a pilot study it is meant to give information to be used in a planned later, larger and better controlled study. The present study hypothesized that suboptimal feeding (high percentage of homemade and table foods), lack of activity and overweight contribute to the risk of DM. Twenty consecutive dogs diagnosed with DM at the Veterinary University Clinic in Uppsala between 2000 ? 2003 were chosen as the experimental group.

Oralt skivepitelkarcinom på katt : uppkomst och förekomst

Oralt skivepitelkarcinom är den överlägset vanligast förekommande tumören i munhålan på katt och 10 % av alla tumörer som drabbar djurslaget består av denna cancerform. Lokala infiltrationer är vanliga medan metastasrisken till andra delar av kroppen är relativt låg. En katt som diagnostiserats med sjukdomen har endast 9,5 % chans att överleva en ettårsperiod och även efter behandling är överlevnadschanserna relativt små. Behandling med mandibulaektomi verkar vara den mest effektiva men medför ofta kroniska postoperativa komplikationer som ätsvårigheter, framskjutande tunga, snedvriden underkäke, ökad salivering, svårigheter då katten ska tvätta och slicka sig samt felaktigt bett med skador på gommen som följd. Tumören utvecklas oftast i den mandibulära gingivan eller i de sublinguala delarna av munhålan och mukösa ulcerationer, nekroser och variga inflammationer tillhör de patologiska fynden. Det är osäkert hur oralt skivepitelkarcinom på katt uppstår men forskningen pekar på att det rör sig om cancerstamceller som driver utvecklingen.

Bättre tillväxt för de minsta grisarna? : ett försök med utfodringsautomater till tillväxtgrisar

Grisar föds med olika förutsättningar och en gris som föds med lägre födelsevikt kan ha svårt att komma upp i samma tillväxttakt som sina kullsyskon. Detta leder till att det i varje omgång finns ett antal grisar med lägre avvänjningsvikt än de andra grisarna. De grisar med lägre avvänjningsvikt har dock i de flesta fall samma tid på sig att nå samma slaktvikt som de större grisarna vilket kräver en noggrann och genomtänkt utfodringsstrategi till dessa minsta grisar. Vid avvänjningen sker många förändringar i smågrisens liv, bland annat ändras enzymprofilen i deras mage och tarm vilket gör att fodret inte kan brytas ner eller absorberas och en stor mängd foder kan ansamlas i mage och tarm. Här kan oönskade bakterier växa till, vilka kan orsaka avvänjningsdiarré. Mindre grisar är oftast känsligare än tyngre och har svårare att anpassa sig, därför kan det vara bra att plocka ut de minsta och svagaste grisarna för att sätta i en egen box med extra tillsyn.

Sambandet mellan utfodring, motion och höftledsdysplasi respektive armbågsledsartros hos labradorer : en uppföljning

Trots mångåriga ansträngningar och även om relativt många hundar röntgas i Sverige idag, så orsakar armbågsleds- och höftledsdysplasi fortfarande stora problem inom många hundraser, t ex labrador retriever. Armbågsledsdysplasi (AD) och höftledsdysplasi (HD) klassificeras som utvecklingsrubbningar. Armbågsledsdysplasi (AD) är ett samlingsbegrepp för sådana förändringar i leden som redan hos den unga individen kan leda till osteoartros (OA). Armbågsledsartros innebär en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden vilket ger upphov till benpålagringar. Olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden är orsak till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna.