Ett centralt beslut inom sjöfarten är valet mellan spotkontrakt, korta kontrakt, och tidsbefraktningskontrakt, långa kontrakt. I dagsläget fattas beslut, av redaren eller en analytiker, som ofta baseras på känsla och intuition. Problematiken innebär att en valmöjlighet att avvakta att binda upp fartyget på en lång tidsperiod, och därmed missa en eventuell marknadsuppgång i fraktpriser, bör ha ett värde. Denna uppsats utgår från grundläggande optionsteori för att konstruera en modell med hjälp av reala optioner, som ska kunna fungera som ett komplement vid beslutssituationen. Realoptionsmodellen testas på simulerad data för att undersöka om dess egenskaper överensstämmer med de teoretiskt önskvärda.