Ett centralt beslut inom sjöfarten är valet mellan spotkontrakt, korta kontrakt, och Tidsbefraktningskontrakt, långa kontrakt. I dagsläget fattas beslut, av redaren eller en analytiker, som ofta baseras på känsla och intuition. Problematiken innebär att en valmöjlighet att avvakta att binda upp fartyget på en lång tidsperiod, och därmed missa en eventuell marknadsuppgång i fraktpriser, bör ha ett värde. Denna uppsats utgår från grundläggande optionsteori för att konstruera en modell med hjälp av reala optioner, som ska kunna fungera som ett komplement vid beslutssituationen. Realoptionsmodellen testas på simulerad data för att undersöka om dess egenskaper överensstämmer med de teoretiskt önskvärda.

Denna uppsats syftar till att belysa den problematik som uppstått i kölvattnet av det moderna sjöröveriet utanför Somalias kust och vad man gjort för att komma till rätta med problemen. Dessa problem uppstod för bara några år sedan och på det sjörättsliga området upptäckte man snart att rådande avtal, bestämmelser och försäkringsformer var dåligt anpassade till den nya situationen. Inom Certepartirätten uppstod bland annat frågan kring om ett fartyg skulle anses vara off-hire under tiden det kontrollerades av pirater och vilka åtgärder fartygets ägare hade rätt att vidta för att minska risken för angrepp. Efter en tid började marknaden dock anpassa sig och tilläggsklausuler till certepartierna utformades. Särskilda försäkringar för betalandet av lösensummor utfärdades också.