Under en tidsperiod på tretton veckor mättes temperaturen på tvåhundratjugo suggor och etthundraåttiotre smågrisar i grisningsboxar vid SLUs forskningsanläggning. Vid varje mätningstillfälle mättes rektaltemperatur samt hudtemperatur på tryne, öra, bog, länd och vulva. Varje mätområde på huden mättes tre gånger vid ett mättillfälle, två olika IR-termometrar användes. Detta innebar totalt ettusen etthundra enskilda mätningar på suggor och niohundrafemton mätningar på smågrisar. som samlades in och analyserades avseende korrelation mellan de olika mätområdena på huden och rektaltemperaturen.

Inom slutenvården används olika typer av termometrar för att bestämma om vuxna patienter har feber eller inte. Feber (förhöjd kroppstemperatur) är svårt att definiera då det mäts och tolkas på olika sätt och från person till person. För att kunna bedöma om patienten har feber bör sjuksköterskan känna till patientens normala kroppstemperatur som påverkas av ett flertal faktorer. Mätning av patientens kroppstemperatur ingår i sjuksköterskans arbetsområde och det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om olika mätmetoder och om hur mätvärdena tolkas.Syftet med studien är att beskriva resultat från kvantitativa studier som undersökt olika mätmetoder för kroppstemperatur. Metoden är en litteraturstudie, deskriptiv utifrån kvantitativ metod.Resultatet visar att oavsett mätmetod (rektal, oral, axillär, tympanisk) finns det en skillnad på minst 3,5 grader Celsius mellan lägsta och högsta uppmätta värde.

Bakgrund: För att förebygga sjukskrivningar i allmänhet och långtidssjukskrivningar i syn-nerhet har det inom Kristianstads kommun initierats olika rehabiliteringsåtgärder för såväl redan sjukskrivna som de medarbetare som befaras befinna sig i riskzonen för sjukskrivning. Som ett led i rehabiliteringen av sjukskrivna inom Omsorgsförvaltningen inbjöds åtta medarbetare till Veraprojektet, en gruppverksamhet med syfte att öka deltagarnas förmåga att själv hitta strategier för att kunna påverka sin hälsa. Då detta arbetssätt inte tidigare prövats i Kristianstads kommun fanns ett behov av att utvärdera positiva och/eller negativa effekter samt att utvärdera själva enkätmaterialet inför kommande utvärderingar.Syfte: Att på ett standardiserat sätt kunna utvärdera individ- och kundnyttan av en rehabiliteringsåtgärd, för att på så sätt kunna rikta befintliga resurser så kostnadseffektivt som möjligt, såväl ekonomiskt som etiskt ur ett prioriteringsperspektiv och att på ett strukturerat och lättöverskådligt sätt återföra projektets resultat, på kort och lång sikt, till uppdragsgivaren efter avslutad aktivitet. Att utvärdera och, vid behov, revidera enkätmaterialets frågebatteri inför framtida undersök-ningar.Undersökt grupp och metod: Åtta kvinnor som arbetade inom Omsorgsförvaltningen och som varit sjukskrivna 3-30 månader, sex för muskuloskelettala problem och två för utmatt-ningsdepression, inbjöds till ett rehabiliteringsprojekt i grupp.Gruppen träffades regelbundet onsdagar och/eller fredagar vid 16 tillfällen under 11 veckor och med en uppföljning individuellt med arbetsledning och en gemensamt i gruppen. Åtta träffar innehöll föreläsningar och avspänningsövningar och övriga åtta ägnades åt lättare fysisk aktivitet eller studiebesök.Resultat: Svaren på frågor om smärta som förelegat de senaste sex månaderna var alla för-bättrade efter kursen, såväl som livskvalitetsfrågor rörande nedstämdhet och allmäntillstånd.