SAMMANFATTNINGDenna uppsats handlar om undervisningen i en mångkulturell och mångspråkig klass i den svenska gymnasieskolan. De didaktiska val som gjorts i undervisningen under ett par månader under höstterminen 2005 redogörs för och motiveras. De didaktiska valen analyseras mot bakgrund av ett kunskapsbegrepp inspirerat av kognitionsforskning. Vidare belyses valen från sociolingvistisk synpunkt och slutligen också ur en andraspråklig synvinkel.Syftet är att belysa de konsekvenser det mångspråkiga och mångkulturella samhället har för skolans praktik och då specifikt för Svenskdidaktiken.Resultatet av undersökningen och analysen är att undervisningen påverkas av de mångspråkiga och mångkulturella särdragen. Dock kan stora delar av de didaktiska val som fungerar i denna grupp också tänkas kunna fungera i en traditionell modersmålssvensk undervisning.

Symbolic resources transform in to social power and material resources through the educational system. This entails that all students should have equal access to it.The essay compares Swedish didactics in ?immigrant? and ?white? schools, all situated in socio-economically underprivileged areas, analysing interviews with eight Swedish teachers about their didactics regarding restricted and elaborated language code.Understanding teacher?s work in the class room requires attention to the intersections between race and class, and of both to the distribution of symbolic resources in general.The essay finds that the practice of the? immigrant? school teachers differs from the ?white? school teachers?. The former are active, providing intellectual tools, scaffolding and driving force while the later choose a more passive attitude, letting students decide for themselves what to do and what goals to reach. Consequently ?white? schools allow the reproduction of unequal distribution of symbolic resources while practice in immigrant schools aim to compensate for disadvantages.Practice seems to win legitimacy by different sets of conceptualisations.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken syn på svenskundervisning som framträder i tre doktorsavhandlingars empiriska material och hur undervisningen kan belysas ur ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv. Metoden för studien är en kvalitativ textanalys där tre doktorsavhandlingars empiriska material tolkas och analyseras utifrån ett hermeneutiskt angreppssätt. I studiens resultatdel analyseras och tolkas elevers och lärares röster kring deras upplevelser och uppfattningar om undervisningen. Studien visar att litteraturundervisningen har svårt att motivera vissa elever då de upplever att innehållet inte kopplas till deras egna erfarenheter och meningssammanhang. I resultatet som fokuserar på tal, språk och skrift framgår det att många elever upplever undervisningen som viktig och relevant då deras språkliga kunskaper kopplas till framtida studier och vuxenliv.