Denna uppsats analyserar den medvetandefilosofiska debatten mellan Donald Davidson och Jaegwon Kim rörande Davidsons tes om det mentalas Superveniens på det fysiska. Tesen utgör ett element i Davidsons generella teori om relationen mellan det mentala och det fysiska; anomal monism. Författaren frågar sig om Kim har rätt i att tesen om mental Superveniens inte är tillräcklig för att garantera det mentala kausal kraft. I uppsatsen analyseras de båda filosofernas ståndpunkter i debatten med speciell tonvikt på deras respektive definitioner av Superveniensbegreppet. Med utgångspunkt i detta argumenterar författarinnan att Kim i viss utsträckning kan sägas ha missförstått Davidsons Superveniens-begrepp.

I den här uppsatsen diskuterar jag, med utgångspunkt i Simon Blackburns kvasirealistiska metaetik, den moraliska motivationen. Jag redogör alltså dels för kvasirealis-men som helhetlig teori, dels för den aktuella motivationsteoretiska argumentationen. De centrala frågeställningarana rör i detta fall det sätt varpå våra värderingar motiverar oss att handla. Har de över huvud taget någon normativ kraft, eller består de enbart i kognitiva till-stånd? Utifrån dessa grundvalar bedömer jag sedan å ena sidan hur Blackburns teori funge-rar på det metaetiska planet, och å den andra för hur den svarar mot våra intuitioner om mo-ralföreställningarnas betydelse för vår handlingskraft.