Denna uppsats behandlar debatten om Sprutbytesprogrammet. Sprutbytesprogrammet är ett program där narkotikamissbrukaren kan byta gamla och använda sprutor mot rena, detta för att förhindra smittspridning av blodburna sjukdomar. Programmet syftar även till att motivera missbrukaren till vidare behandling. Huruvida Sprutbytesprogrammet hjälper eller stjälper missbrukaren är omdiskuterat, vilket speglas i denna debatt.Syftet är att förstå innehållet i debatten om Sprutbytesprogrammet gällande argument och meningsskiljaktigheter mellan förespråkarna och motståndarna.Våra frågeställningar är:* Hur kan kontroversen om Sprutbytesprogrammet förstås utifrån förespråkares och motståndares argument?* Hur framförs argumenten från respektive förespråkare och motståndare inom debatten om Sprutbytesprogrammet?För att förstå denna debatt har vi valt att utgå ifrån socialkonstruktivismen, med vilken vi kan tolka att debatten kan förstås utifrån att förespråkarna ser Sprutbytesprogrammet som en hälsofråga medan motståndarna ser programmet som en narkotikapolitisk fråga.

Bakgrund: I Sverige finns det idag 34 000 hemlösa personer och i Malmö befinner sig 2 400 personer i hemlöshet. Den utbredda hemlösheten förmodas delvis bero på ett pressat läge på bostadsmarknaden, som också bedöms förvärras kommande år. Missbruk och psykisk ohälsa är ofta stora bidragande orsaker till att människor hamnar i hemlöshet. Lungsjukdomar, hudbölder, anemi och luftvägsinfektioner är vanligt förekommande sjukdomar hos hemlösa. Forskning visar också på att hemlösa personer har förhöjd risk att dö i förtid.