Ett lågtröskelboende vänder sig till individer med missbruks- och boendeproblematik där intentionen är att erbjuda individen stöd i dennes alkoholproblematik samt en trygghet i boendet utan att ställa krav på nykterhet. Studiens syfte var att undersöka fenomenet: upplevelsen av att bo på ett lågtröskelboende utifrån ett brukarperspektiv, samt vad flytten till lågtröskelboendet har inneburit för de boendes livskvalitet. I analysen användes ett fenomenologiskt perspektiv med livsvärldsteorin som utgångspunkt. Resultatet visar studiens fenomen som existentiell samhörighet i alkoholmissbruk. Den delade alkohol- och boendeproblematiken gör att de boende upplever sig som jämlika med varandra, vilket också skapar en känsla av gemenskap och tillhörighet.