Den här uppsatsen skrevs för att belysa de hinder som kan uppstå när man som musiker tar sig an nutida musik, i detta fall japansk sådan. Den inriktning som arbetet tagit är hur man genom att förändra notbilden kan komma närmare musikens kärna, samt göra instuderingen så effektiv som möjligt under en relativt kort tid. För att nå de resultat jag gjort har jag använt mig av två informanter som arbetat med två stycken för solo flöjt av Kazuo Fukushima (1930), Mei (1962) och Shun?San (1969). Fallstudiens genomförande har tagit tre veckor där informanterna som är studenter har fått studera in båda verken och därefter notera om det ena av dem (Mei) för att se om de med denna metod kom närmare kärnan i musiken och kompositörens intention.