I denna D-uppsats studeras förslaget att ersätta dagens län med 6-9 storregioner. Studien syftar till att analysera och diskutera hur detta förslag kommer påverka Norrbottens län, samt jämföra förslagets förväntade effekt med resultatet som har påvisats av försöksverksamheten i Region Skåne och Region Västra Götaland. De frågeställningar som uppsatsen behandlar studerar vad regionaliseringen skulle innebära för Norrbottens län, vad gäller demokratiska och ekonomiska aspekter, med utgångspunkt från Ansvarskommitténs del- och slutbetänkanden, samt Statskontorets utvärdering av försöksverksamheten i de ovan nämnda regionerna. Två regionindelningsförslag identifieras, bestående av antingen Norrbottens och Västerbottens län, eller dessa tillsammans med Jämtlands och Västernorrlands län. Uppsatsen resulterar i att effekter på samordning och resursutnyttjande inte är tillräckliga argument för eller emot regionalt självstyre, att det är oklart om decentraliseringsprocessens effekt på Norrbotten kommer ha den effekt som regeringskansliet ämnar, nämligen att verksamhetsansvar och beslutsfattande ska ligga så nära de människor som berörs av besluten som möjligt.

This essay revolves around the reformation and sectorization of Swedish psychiatry starting in the 1970?s. Psychiatry was to change from being based in closed asylums to being an institution in the middle of society, finding social solutions to mental illness and working through a dynamic network of various care givers, such as welfare officers, nurses and psychiatrists. This new kind of psychiatry was first tested in Nacka, where psychiatric reformers Johan Cullberg and Bengt Berggren were the heads of a six-year long pioneer project of sectorized psychiatric care. My specific purpose is to analyze the new ideas of mental illness and of psychiatry?s role in society which were introduced in this project and how they were expressed in the official reports presenting it.The reformation was preceded by a public debate concerning psychiatry, which had intensified a few years around 1970.

Det här examensarbetet inriktar sig på att försöka förstå hur samhällsplanering är tänkt att fungera och varför det fungerar som det gör. Avsikten är att olika aktörer verksamma inom samhällsplanering skall få en djupare förståelse för det system de agerar i. Examensarbetet fokuserar särskilt på begreppen system och systemperspektiv.Examensarbetes syfte är att undersöka förutsättningarna för att använda ett bredare system-perspektiv inom samhällsplanering. Konkret innebär ett brett systemperspektiv att kunna identifiera vad ett system består av och att förstå hur systemet fungerar. En sådan förståelse skulle ge bättre förutsättningar att förutse effekter av olika beslut samt att kunna förstå orsaken till varför saker blir som de blir.Genom en intervjustudie och en litteraturstudie har vi försökt analysera och förstå systemet samhällsplanering.

Denna uppsats undersöker hur förvaltningsöverskridande planering och förvaltning kan bidra till hållbar stadsutveckling, och hur styrning och organisering av stadsdelsförnyelseprojekt kan främja samverkan och organisatoriskt lärande. Detta är intressant när en hållbarhetsdiskurs av stadsutveckling appliceras på svenska kommuner som organisation. Det är sedan länge känt att svenska kommuner präglas av fragmenterade förvaltningar och Sektorisering, vilket beskrivs som ett hinder för hållbar stadsutveckling. För en gemensam förvaltning av stadens resurser, som hållbarhetsdiskursen beskriver som nödvändig för stadsutveckling, krävs förutsättningar för samverkan över sektorsgränser. Det finns även ett behov av att skapa förutsättningar som möjliggör kunskapsspridning mellan olika förvaltningar och professioner samt mellan olika stadsutvecklingsprojekt.