För bestämning av slänters stabilitet tillämpas traditionellt klassisk analys där säkerhetsfaktorn F beräknas. Underskattning av jordmaterials hållfasthetsparametrar gör att denna beräkningsmodell kan leda till resultat på den så kallade säkra sidan, det vill säga att det eftersträvas en säkerhetsmarginal mot brott. Detta kan i sin tur exempelvis leda till att eventuella förstärkningsåtgärder blir onödigt kostsamma. Ett alternativ till det klassiska förfarandet är probabilistisk eller Sannolikhetsbaserad analys där istället sannolikheten för brott beräknas. Detta avser sannolikheten att säkerhetsfaktorn är lägre än ett visst kritiskt värde.

In situ sekvensering är en metod som kan användas för att lokalisera differentiellt uttryck av mRNA direkt i vävnadssnitt, vilket kan ge viktiga ledtrådar om många sjukdomstillstånd. Idag förloras många av sekvenserna från in situ sekvensering på grund av det kvalitetsmått man använder för att säkerställa att sekvenser är korrekta. Det finns troligtvis möjlighet att förbättra prestandan av den nuvarande base calling-metoden eftersom att metoden är i ett tidigt utvecklingsskede. Vi har genomfört explorativ dataanalys för att undersöka förekomst av systematiska fel och korrigerat för dessa med hjälp av statistiska metoder. Vi har framförallt undersökt tre metoder för att korrigera för systematiska fel:I) Korrektion av överblödning som sker på grund avöverlappande emissionsspektra mellan fluorescenta prober.II) En Sannolikhetsbaserad tolkningav intensitetsdata som resulterar i ett nytt kvalitetsmått och en alternativ klassificerare baseradpå övervakad inlärning.III) En utredning om förekomst av cykelberoende effekter, exempelvisofullständig dehybridisering av fluorescenta prober.Vi föreslår att man gör följande saker:Implementerar och utvärderar det Sannolikhetsbaserade kvalitetsmåttetUtvecklar och implementerar den föreslagna klassificerarenGenomför ytterligare experiment för att påvisa eller bestrida förekomst av ofullständigdehybridisering.

In situ sekvensering är en metod som kan användas för att lokalisera differentiellt uttryck av mRNA direkt i vävnadssnitt, vilket kan ge viktiga ledtrådar om många sjukdomstillstånd. Idag förloras många av sekvenserna från in situ sekvensering på grund av det kvalitetsmått man använder för att säkerställa att sekvenser är korrekta. Det finns troligtvis möjlighet att förbättra prestandan av den nuvarande base calling-metoden eftersom att metoden är i ett tidigt utvecklingsskede. Vi har genomfört explorativ dataanalys för att undersöka förekomst av systematiska fel och korrigerat för dessa med hjälp av statistiska metoder. Vi har framförallt undersökt tre metoder för att korrigera för systematiska fel:I) Korrektion av överblödning som sker på grund avöverlappande emissionsspektra mellan fluorescenta prober.II) En Sannolikhetsbaserad tolkningav intensitetsdata som resulterar i ett nytt kvalitetsmått och en alternativ klassificerare baseradpå övervakad inlärning.III) En utredning om förekomst av cykelberoende effekter, exempelvisofullständig dehybridisering av fluorescenta prober.Vi föreslår att man gör följande saker:Implementerar och utvärderar det Sannolikhetsbaserade kvalitetsmåttetUtvecklar och implementerar den föreslagna klassificerarenGenomför ytterligare experiment för att påvisa eller bestrida förekomst av ofullständigdehybridisering.

Detta examensarbete har utförts på Banverket Västra banregionen i Göteborg och avhandlar den vertikala hållfasthetsfördelningen med avseende på pelarsonderingar i kalkcementpelare. Sonderingsresultaten kommer från provpelare installerade i sex provlokaler inför utbyggnaden av Riksväg 45 och Norge-/Vänerbanan i Göta älvdalen norr om Göteborg. I varje provlokal har ca 50 pelare installerats, hälften med bindemedelsmängden 90 kg/m3 och resterande med 120 kg/m3 (50% kalk och 50% cement). Pelare har sonderats i omgångar och pelarnas ålder har vid sonderingstillfällena uppgått till mellan 3 och ca 870 dygn. Endast pelare med bindemedelsmängden 90 kg/m3 har analyserats i detta arbete.

There are many old dams in Sweden and, since few dams are constructed today, the main task in risk assessment on the existing dams is often to reduce the risk of failure. RIDAS (Swedish Guidelines on Dam Safety) is used when designing new dams and assess the existing ones. The guidelines include stability requirements for different failure modes, e.g. overturning and sliding, which imply that the load effect from e.g. uplift and ice load need to be less than the resisting loads or moments.