Syftet med denna kvalitativa teoriundersökning var att undersöka om Grices samarbetsprincipoch samtalsmaximer kan vara användbara i strategisk kommunikation. Samarbetsprincipen lanserades för att förklara underliggande strukturer i vardagliga samtal, men då den samtidigt är en grundförutsättning för all kommunikation borde teorin även vara relevant i strategisk kommunikation.Mitt primära källmaterial var Grices teori om Samarbetsprincipen, som kompletteradesmed andra forskares tolkningar och modifikationer av denna teori. Eftersom strategisk kommunikation är ett omfattande undersökningsfält använde jag kriskommunikation som exempel på ett område där teorin skulle kunna vara användbar. Resultatet av teoriundersökningen visade att Grices samtalsmaximer skulle kunna fungera som enkla riktlinjer att beakta vid utformningen av budskap i strategisk kommunikation, inte minst i kriskommunikation. De flesta relevanta aspekter när det gäller budskapsutformning omfattas av maximerna, samtidigt som de inte är heltäckande, vilket innebär att de skulle kunna användas som ett viktigt komplement till andra kommunikativa principer.

Syftet med den här studien är att undersöka hur metaforer och liknelser inverkar på ömsesidig förståelse i samtal. Som teoretisk utgångspunkt har jag använt Grices (1989) teori om konversationella implikaturer samt Lakoff & Johnsons (1980) teori om konceptuella metaforer, Stålhammars (1997) teori om förståelse av metaforer och Levinsons (1983) kritik av Grice för dennes påstående om metaforer som brott mot Samarbetsprincipen vid konversation. Min analysmetod är samtalsanalys, Conversation Analysis. Materialet för uppsatsen består av transkriberade utdrag ur ett radioprogram som bjuder in lyssnare att ringa in och tala om ett förutbestämt ämne med programledaren och i det här fallet även en bisittare. Resultatet visar att det finns fall där metaforer går obemärkt förbi och inte skapar problem för den ömsesidiga förståelsen i samtalet, men det finns även exempel på att bruk av metaforer och liknelser försvårar förståelsen..

According to the widespread concept of deception, deception is to intentionally cause someone to acquire or continue to have a false belief.  This paper refutes this notion and argues for a definition of deception based on a view that deception is the misuse of communication with the purpose to achieve a further end; an end that, is believed, can?t be reached without the misuse of communication. It is shown that this new definition can handle cases that earlier definitions could not handle without leading to absurd pragmatic consequences. In addition, the proposed definition makes it possible to properly distinguish between deception and attempted deception..