Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande Ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna.

Dvala-predikande var ett fenomen som förekom inom extatiska väckelserörelser i Sverige och Finland vid slutet av 1700-taletoch under 1800-talet. Det var huvudsakligen kvinnor ifrån de lägre samhällsklasserna, men ibland även barn som dvalapredikade.Dessa framförde ofta sina budskap liggande i ett dvala-liknande tillstånd. I det här arbetet presenteras en av dessakvinnor, Inga Elisabeth Jansdotter, som levde i Uppland vid mitten av 1800-talet, samt det källmaterial som finns tillgängligtom henne..