Syftet med uppsatsen är att ställa tre bildtolknikngssätt, det presskritiska, det essäistiska och det semiotiska enligt Peirce, vid sidan av varandra för att förtydliga och därmed också öka bildförståelsen. De sex porträtten, som presenteras kronologiskt, har följande titlar: Självporträtt, Wilhelm Claus, Målaren; Anders Österling, Carl Sam Åsberg och Jägaren.De huvudsakliga källorna för uppsatsen är, förutom recensioner i dagspressen, Ragnar Hoppes bok Johan Johansson och brevsamlingen "Johansson, Johan, Albin 1879-1951, konstnär, målare, handskriftsavdelningen LUB. Andra väsentliga källor är: Från Pilo till X-et av Ragnar Hoppe, Från Skovgaard till Martin Emond av Hakon Hedemann-Gade, Nutida skånskt måleri, band II och slutligen artikeln "Johan Johansson" i Svenskt konsnärslexikon författad av Greta Åkerlund. För den semiotiska tolkningen av har jag använt mig av Göran Sonessions bok Bildbetydelser. Inledning till bildsemiotiken som vetenskap, och Att tolka bilder, Jan-Gunnar Sjölin, red..

AbstractThis paper is a study in press reception with the intent to examine how twelve female actionheroes have been portrayed in Swedish media between 1974 ? 2006. The purpose is to discern patterns and differences in how the female movie character is received by their contemporary journalists and to relate their views to social and gender related theories. The female actionhero is an independent and brutal character, often alone and without a mother or a child. This separates her from typical female roles, which historically been characterized by passivity, fear and dependency on the male characters in the movie. The female actionhero as a character opens up for complex reception. One perspective in the research identifies the independent woman as a feministic icon.