Efter ett förslag om förändring och modernisering av lotsverksamheten lades fram, där det föreslogs att landbaserad lotsning eventuellt införs i framtiden, beslutade vi att undersöka och jämföra åsikter från verksamma inom lotsväsendet.Det finns risk att man förlorar viktiga delar av en väldigt stor kunskapsbank, om man inte tar tillvara på denna genom att beakta lotsarnas synvinklar, vid ett utvecklande och moderniserande av lotssystemet.Syftet var att kartlägga och kategorisera vad det finns för möjligheter och begränsningar med dagens lotssystem i förhållande till landbaserad lotsning. Vi har gjort en kvalitativ, fenomenografisk undersökning, där vi använt oss av intervjuer med öppna frågeställningar.Det visade sig att det var lätt att se begränsningar med ett införande av landbaserad lotsning, främst på grund av att lotsarna inte anser sig kunna utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt. Den ekonomiska vinsten rådde det delade meningar om, men majoriteten ansåg att besparingen skulle bli obefintlig..

Arbetet har utförts i syfte att belysa möjligheten för Sjöfartsverket att använda helikopter istället för att allokera lotsar med lotsbåttransport till fartyg. Detta har gjorts i ett ekonomiskt perspektiv genom att använda Payback-metoden. Metoden har använts explorativt där det ekonomiska underlaget från nuvarande verksamhet vid allokering med lotsbåt jämförts med de beräknade kostnaderna för Sjöfartsverkets SAR-helikoptrar om de utför samma transporter. Ingen vikt har lagts vid vilka eventuella processförbättringar detta skulle kunna leda till, utan enbart vad kostnaderna för samma transporter skulle bli med det nya transportsättet. Resultatet har tagits fram utifrån tre aspekter: Hur det ses från lotsningens sida, hur det ses från helikopterfunktionens sida och slutligen vad det kommer att innebära för Sjöfartsverket som helhet.