Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127.

Sammanfattning: Liljebaggen, Lilioceris lilii (Scopoli) är den största skadegöraren på liljor tillhörande släktena Lilium och Fritillaria, och är ett problem i Sverige liksom i övriga Europa, Nord-Amerika och Asien. Skadan orsakas främst av larverna, men även av fullvuxna baggar, som äter på plantans blad, knoppar och blommor (Ernst, 2005). De kan orsaka allvarliga skador genom att äta upp alla blad på plantan (Gold et al., 2001; LeSage and Elliott, 2003). Biologisk bekämpning i Sverige verkar möjlig sen man har upptäckt parasitsteklar som attackerar liljebaggens ägg och larver i Europa. I de centrala delarna av Europa har Haye och Kenis (2004) funnit fyra arter av parasitsteklar som parasiterar liljebaggens larver, ichnemoniderna Lemophagus pulcher, Lemophagus errabundus, Diaparsis jucunda, och eulopiden Tetrastichus setifer. En äggparasit, mymariden Anaphes har också upptäckts, liksom hyperparasiten Mesochorus lilioceriphilus, en ichneumonid, som ofta parasiterar Lemophagus arterna. För att undersöka förekomsten av dessa steklar i Sverige gjordes insamlingar av liljebaggslarver under sommaren 2006 på olika platser i tre regioner, södra (Skåne), sydöstra (Småland och Öland) och mellersta (Stockholm) Sverige.