I den här rapporten undersöks stereoskopisk 3D. Vi utreder hur ett spel ska anpassas för att tafram en så bra och tydlig stereoskopisk 3D-effekt som möjligt och så att betraktaren upplever etttydligt djup utan att uppleva ett obehag på grund av effekten. Rapporten tittar djupare på vilkatekniska aspekter man behöver ta hänsyn till vid spelutveckling i stereoskopisk 3D. Samt vilkaprestandabegränsningar som man bör ta hänsyn till vid stereoskopisk 3D. Vi beskriver hurprocessen och framtagandet av prototypen Kodo med anaglyfisk stereoskopisk 3D såg ut.Prototypen togs fram för att testa och analysera resultatet av stereoskopisk 3D-effekten..

Det har tidigare pågått många experiment och examensarbeten inom ansikts- och ögondetektering och många är medvetna av detekteringsalgoritmernas existens men däremot är den Parallaxeffekten inte lika vältalad trots att tredimensionell och djupupplevelse är vanlig för oss. Vad är Parallax? Hur är det att implementera och använda det i datorspel?Syftet med detta projekt är att förstå den Parallaxeffektens påverkan i datorspel och hur människor upplever det. Den Parallaxeffekten som undersöks är en djupupplevelse som uppfattas när vi rör oss, till följd av skillnaden på bilden beroende av huvudets rörelse, vilket är rörelseParallax. Lösningsförslaget till projektet är att använda sig av webbkamera till att detektera och följa ansiktsrörelse och anpassar grafiken till det.

Denna rapport jämför tre stycken texturmappningsalgoritmer vars uppgift är att öka detaljrikedomen på ytor utan att tillföra några extra polygoner. Algoritmerna är tre stycken pixel-shaders vars uppgift är att skapa illusionen av tre dimensioner istället för två på de ytor algoritmerna är applicerad på. Ytor med få polygoner ska se ut att bestå utav många fler.Fyra expriment har utförts på tre, till formen mycket olika, 3D-modeller tillsammans med tre olika texturuppsättningar berstående utav färg-, normal- och höjdtextur.Resultatet visar att alla tre tekniker har olika starka och svaga sidor och på så vis sina optimala användningsområden..

Körsimulatorer är idag en mycket viktig resurs för att utföra studier med fokus på förarbeteende. Så väl full kontroll överscenario och miljö som kostnad och säkerhet är aspekter som gör det fördelaktigt att utföra simulatorstudier gentemotstudier i den riktiga trafiken.Ett problem med körsimulatorer är att bilden projiceras på en tvådimensionell skärm, vilket begränsar förarens förmåga attuppskatta avstånd och hastighet. Det är allmänt känt att avstånd och hastighet underskattas i körsimulatorer.Målet med examensarbetet var att hitta metoder som kan ge förbättrad avståndsbedömning i körsimulatorer och underprojektet implementerades och testades rörelseParallax samt skuggor, med största fokus på det förstnämnda.I slutet av projektet genomfördes ett simulatorförsök för att utvärdera effekten av rörelseParallax. Tio försökspersoner fickgöra två körningar vardera i VTI:s Simulator III-anläggning, den ena med rörelseParallax aktiverat och den andra meddetsamma inaktiverat. Scenariot som utspelade sig under körningarna innehöll ett flertal omkörningssituationer samt etthastighetsuppfattningstest.Resultaten från simulatorförsöket visade att försökspersonerna tenderade att placera sig längre från mittlinjen närrörelseParallax var aktiverat i de situationer som sikten skymdes av framförvarande fordon..