Uppsatsen problematiserar elever i grundskolans år 9 och gymnasieelevers individuella handlande, när det gäller att skolka, i relation till den pedagogiska verksamheten. Vilka anledningar att skolka uppger eleverna? Vad anser de om skolans åtgärder mot skolk? Syftet med arbetet är att belysa och öka förståelsen för elevers olika anledningar att skolka och deras åsikter om skolpolitikens dominerande åtgärder mot skolk. Tjugo elever har intervjuats och deras åsikter har kategoriserats och teoretiskt benämnts enligt en metod inspirerad av grundad teori. Resultatet visar att en majoritet av eleverna skolkar på grund av att de flyr obehagliga situationer som uppstår i skolan och att skolan behöver öka sin relationskompetens och Organisationskompetens för att eleverna ska skolka i mindre utsträckning, nå bättre resultat och må bättre.

Kompetens har på senare tid blivit ett omskrivet område och beskrivs ofta som en konkurrensfördel av teoretikerna. Om organisationen vill behålla sin marknadsposition måste kompetens tas till vara, men samtidigt utvecklas i takt med marknadens behov. Önskas hög kompetens måste organisationsstrukturen även stödja kompetens. Den strategiske ledaren som arbetar i överensstämmelse med organisationens kompetensstrategi stödjer individens prestationer. Ett sätt är genom identifiering och mätning av prestationer.