Denna uppsats behandlar underårigas möjligheter att ingå avtal, konsekvenserna av att de ingått avtal samt vad som gäller för företag som marknadsför sig mot underåriga. I uppsatsen görs en granskning av praxis, doktrin förarbeten samt lagtext för att utreda dessa frågor. Enligt föräldrabalken 9:1 är personer under 18 år Omyndiga och saknar full rättshandlingsförmåga. Omyndigas begränsade rättshandlingsförmåga kan utökas genom samtycke från förmyndare. Detta samtycke ger Omyndiga möjlighet att ingå avtal utan förmyndarens närvaro.

Denna studie har som syfte att undersöka förmyndarskap i Trosa stadsförsamling på slutet av 1800-talet. Det material som använts för att uppnå detta syfte består av förmyndarskapsprotokoll från Trosa rådstugerätt och magistrat mellan 1875-1891, samt förmyndarskapsförteckningar för samma period. Resultatet visar att antalet Omyndiga vilka förordnats förmyndare sjönk stadigt från undersökningsperiodens början mot dess slut. Resultatet visar också på att änkor tydligt betroddes att vara förmyndare åt sina egna barn under perioden. När det gäller förmyndarna så visar undersökningsresultatet på att det var en klar social skiktning i valet av förmyndare.

Förhållandet mellan föräldrar och barn är av en säregen art. Som förälder och förmyndare för sitt barn har man ansvar att uppfostra och se till att barnet är tillfredsställt både emotionellt och ekonomiskt. Uppsatsen behandlar den ekonomiska delen av tillsynen. Den som är förälder, förmyndare, god man eller förvaltare till Omyndiga personer, har som ekonomiskt ansvar att förvalta den omyndiges egendom och tillgångar. Detta på ett sådant sätt att de inte förfars, eftersom den underårige inte har full rättskapacitet.

Reformen av förmynderskapsreglerna som trädde i kraft 1 juli 1995, innebar att föräldraförvaltningen i stort sett blev fri. Någon överförmyndarkontroll inträder därför inte idag om den omyndiges tillgångar inte uppgår till åtta prisbasbelopp, eller om det inte finns särskilda skäl för det.Som en följd av reformen är det inte längre möjligt att fullborda en penninggåva från föräldrar såsom förmyndare till sina Omyndiga barn, enbart genom en insättning på bankkonto i barnets namn. För att en gåva ska anses vara fullbordad, måste kravet på tradition vara uppfyllt. Det innebär att gåvogivaren inte får förfoga över gåvan efter överlåtelsen.Vid insättning på bankkonto blir 4 § gåvoL tillämplig, där det framgår att gåvan genom insättningen blir fullbordad, under förutsättning att gåvogivaren inte förbehållt sig rätten att förfoga över gåvan efter överlåtelsen.Framställningen har visat att det inte är klart vad som utgör ett förbehåll som avses i 4 § gåvoL. Därför är det viktigt att inget som motsvarar ett sådant förbehåll föreligger.

Garantläran har en central betydelse för bestämmande av straffansvar vid underlåtenhetsbrott. Speciellt eftersom det inte finns någon ?civilkuragelag? i Sverige, som hade kunnat fånga upp de underlåtenhetsbrott som annars fallit utanför BrB:s straffstadganden. Det är en lära som trots att den synes vara accepterad i doktrinen och förarbeten är outvecklad och dess innebörd är inte klarlagd i praxis.  Det råder osäkerhet om såväl hur långt garantläran sträcker sig, som hur den ska tillämpas i praktiken ? vilket särskilt gäller förhållanden mellan närstående personer. Vart gränsen för straffansvaret i dessa relationer går är oklart, doktrinen är splittrad och väldigt lite praxis finns att tillgå.        Vad gäller närstående relationer i Sverige är det bara rättsliga relationer såsom förälder ? omyndigt barn, som klart konstituerar ansvar för underlåtenhet att agera.