Denna uppsats undersöker vilka strategier som använts för att översätta personnamn från fornisländska till Nusvenska i fem översättningar av Njals saga. Syftet är att utreda om det finns någon systematik i hur isländska språkelement behandlas när de saknas i svenskan (till exempel diftonger): behålls den isländska formen eller ersätts den med språkelementet som det utvecklats i svenska? Vidare undersöks översättarnas eventuella principer kring namn och namnelement som finns i Nusvenska. Personnamnen i översättningarna jämförts med personnamnen i Íslenzk fornrit. Alla personnamn förekommer inte i alla översättningar.

I denna uppsats jämförs två Nusvenska översättningar från latinet av några kapitel i heliga Birgittas uppenbarelser, bok VII. De svenska översättningar som jämförs är Tryggve Lundéns, tryckt 1958, och Alf Härdelins från 2003. Finns det olikheter i översättningarna och hur skiljer sig i så fall de båda översättningarna från varandra? Vad har en ny översättning tillfört?Analysen av de två översättningarna har utgått från ett begränsat antal av Lars Wollins femton översättningsstrategier för att beskriva grammatiska och syntaktiska olikheter. De som här använts är följande: variation, tillägg, strykning, transponering och nivåjustering..

Denna uppsats behandlar variation i argumentstrukturen kring verbet ge, från äldre fornsvenska till modern svenska, och vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom denna variation. I uppsatsen presenteras två studier, en som behandlar variationen mellan konstruktion med dubbelobjekt och konstruktion med bundet adverbial (prepositionsfras) och en som behandlar variationen mellan neutral ordföljd (där mottagaren står före temat) och omvänd ordföljd (där temat står först). Omvänd ordföljd innefattar även belägg där mottagaren är realiserad i form av en prepositionsfras. Det framkommer att variationen mellan de två ordföljdsalternativen varit mer eller mindre konstant över tid, medan konstruktion med bundet adverbial börjar användas under äldre nysvensk tid och blir vanlig först under 1700-talet. Uppkomsten av konstruktion med bundet adverbial tycks ske samtidigt som dubbelobjektskonstruktionen med omvänd ordföljd försvinner.

 Variationer i svensk verbböjning: En korpusundersökning (Fredrik Smeds, D-uppsats i Svenska språket, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Avdelningen för språk 2008). I uppsatsen undersöks svensk verbböjningsvariation från första hälften av 1800-talet till våra dagar dels genom studier av facklitteratur, ordböcker och ordlistor från skilda tider, dels genom att studera korpusar med skönlitteratur och brev skrivna av August Strindberg, äldre och yngre romaner samt dagstidningar från 1965?2004. De äldre romanerna är skrivna från första halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet, och de yngre runt 1980. Materialet tillhandahölls av Språkdata vid Göteborgs universitet och omfattar ca 126 miljoner ord.