I uppsatsen redovisas en studie som gjorts om ett multiplikationsprojekt, som går under namnet Multiplikationsklubben, vilket genomförs av lärare på två skolor i Mellansverige. Projektet syftar till en större måluppfyllelse i matematik genom en bättre automatiserad Multiplikationstabell hos eleverna i grundskolans tidiga år. I studien granskas bakgrund, motiv och mål med Multiplikationsklubben. Elevers och lärares olika uppfattningar om multiplikation och tabellkunskaper samt syn på vad multiplikation innebär jämförs med de uppfattningar som olika forskare uttrycker i litteraturen. Genom intervjuer med två lärare och tolv elever på en av skolorna som deltar i Multiplikationsklubben analyseras projektet mot bakgrund av forskning i ämnet.

Syftet med studien var att undersöka vilken eller vilka strategier gymnasieelever använder sig av vid multiplikation mellan två heltalsfaktorer. Genom både den kvalitativa och kvantitativa val av metod har jag tagit del av gymnasieelevernas tankar vid multiplikation och de samband som finns mellan Multiplikationstabellen och faktorisering av ett tal. Slutsatsen av det är att eleverna har olika sätt att lära sig produkten av två heltal. Undersökningen visar att elever som har mindre kunskaper i Multiplikationstabell har också svårigheterna med faktorisering av ett heltal. Eleverna har olika erfarenheter av Multiplikationstabellen och har lärt sig den olika snabbt.

Enligt våra styrdokument ska elever ha baskunskap i matematik för att hantera situationer i närmiljön, förstå grundläggande matematiska begrepp och kunna använda logiska resonemang.Syftet med uppsatsen är att undersöka elevers uppfattning om när, hur och varför de använder matematik. Observationer och halvstrukturerade intervjuer med elever i år 2 undersöker vad matematik är för elever, om elever vet varför man ska lära sig matematik och slutligen när använder elever matematik? Intervjuer med pedagoger undersöker om det finns något samband mellan undervisning och arbetssätt och elevernas förhållningssätt till matematik.Resultat visar att, förutom på lektionerna så använder eleverna matematik som ett redskap för att få svar på sina frågor. Ibland använder de matematik genom sina jämförelser och iakttagelser utan att vara medvetna om det. Läraren kan hjälpa elever att överbrygga skolans formella matematik med sina informella kunskaper som har sin grund i egna upplevelser och erfarenheter.

Enligt våra styrdokument ska elever ha baskunskap i matematik för att hantera situationer i närmiljön, förstå grundläggande matematiska begrepp och kunna använda logiska resonemang.Syftet med uppsatsen är att undersöka elevers uppfattning om när, hur och varför de använder matematik. Observationer och halvstrukturerade intervjuer med elever i år 2 undersöker vad matematik är för elever, om elever vet varför man ska lära sig matematik och slutligen när använder elever matematik? Intervjuer med pedagoger undersöker om det finns något samband mellan undervisning och arbetssätt och elevernas förhållningssätt till matematik.Resultat visar att, förutom på lektionerna så använder eleverna matematik som ett redskap för att få svar på sina frågor. Ibland använder de matematik genom sina jämförelser och iakttagelser utan att vara medvetna om det. Läraren kan hjälpa elever att överbrygga skolans formella matematik med sina informella kunskaper som har sin grund i egna upplevelser och erfarenheter.