Trots förbättringar sedan tidigare år är otillräckligt Modersbeteende hos människoapor i fångenskap fortfarande ett problem som behöver åtgärdas. Syftet med denna litteraturstudie är därför att kartlägga de orsaker som påverkar Modersbeteende hos människoapor och vad man kan göra för att förbättra situationen. De orsaker som togs upp i olika studier var kortisolnivåer som ett mått på stress, sexhormoner innan förlossning, miljö, modersuppfostran jämfört med handuppfödning, grupphållning istället för social isolering och förstföderskor mot erfarna föderskor. Förutom dessa faktorer togs även maternell träning för att öka bra Modersbeteende upp. De olika studierna var svåra att jämföra med varandra på grund av stora skillnader i studiepopulationer samt olika definitioner av vad bra Modersbeteende är. Detta kan ha gett signifikanta resultat i en studie vars resultat inte hade blivit signifikant i en annan studie.

Smågrisdödligheten är ett stort problem i grisproduktionen då den bidrar till en försämrad djurvälfärd. Många av de smågrisar som dör innan avvänjning kläms ihjäl av suggan. För att förhindra detta är det vanligt i många EU-länder att suggan fixeras under diperioden och i vissa fall även innan grisning. Fixeringen innebär att suggan har en mycket begränsad rörelsefrihet och hennes välfärd är försämrad. I Sverige är det endast tillåtet att fixera suggan vid särskilda omständigheter, då hon utgör uppenbar fara för smågrisarna eller skötaren.

Enligt svensk lag måste alla katter vara minst 12 veckor vid försäljning. I bl.a. Storbritannien kan kattungar dock säljas vid 8 veckors ålder. Med utgångspunkt från detta har jag ställt upp de två frågeställningarna ?hur påverkas kattens beteende om avvänjningen från modern sker före 12 veckors ålder?, och ?vilka problem kan man som djurägare få med sin katt om den avvänjs för tidigt?. Med begreppet beteendeproblem menas beteenden som anses oacceptabla av djurägaren, som ?wool-sucking? eller överdriven vokalisering.

Tikens skendräktighet kan ställa till med mycket problem för djurägaren och även förvirring hos hunden. Många ser kastrering som en lösning på problemet men det kan i sin tur ge biverkningar. Därför undersöks i denna uppsats vad man idag vet om skendräktighet, varför bara vissa tikar visar de typiska skendräktighetssymptomen och vad man potentiellt skulle kunna göra för att minska dessa i framtiden. Frågan belyses utifrån hundens specifika fysiologi, hormonerna, ursprunget från vargen, och vad användning av denna kunskap kan leda till i framtiden. Hunden har, oavsett dräktighet eller ej, alltid en kvarstående gulkropp efter östrus. Detta ger förhöjda progesteronnivåer vilket kan leda till symptom som, bobygge, mjölkbildning och Modersbeteende.