Dagvatten är ett begrepp som används för regn- och smältvatten. I naturmark kan dagvattnet infiltreras, men när naturmarker bebyggs med hårdgjorda ytor har inte vattnet samma möjlighet till infiltration. Vattenflödena från de hårdgjorda ytorna blir mycket högre än naturmarkens för att ingen infiltration sker. Förr ansågs dagvatten inte som smutsigt. Då leddes städernas dagvatten och spillvatten i ett kombinerat ledningssystemsystem. Ledningssystemen var ofta inte dimensionerade för höga flöden vilket medförde orenade direktutsläpp i recipienten.

Dagvatten orsakar en rad problem i våra tätbebyggda områden, bland annat överbelastning av ledningssystemen vilket leder till översvämningar och nedsmutsning av recipienter. Den här typen av miljöförstöring har lett till ökad miljömedvetenhet inom området, och en helhetssyn där man både kan rena och samtidigt utnyttja dagvattnet för olika syften har vuxit fram. Istället för att som förr lösa problemet med för stora dagvattenflöden genom att öka ledningarnas storlek och bygga underjordiska magasin, försöker man idag använda sig av naturligare system för att så lokalt som möjligt både fördröja och rena dagvattnet innan det rinner vidare till reningsverk och recipienter. Lösningen kan vara dammar, våtmarker, gröna tak, infiltration, diken och tillfälliga magasin på grönytor. Från att enbart ha varit ett problem som måste lösas, har hanteringen av dagvatten kommit att ses i vissa sammanhang som en resurs där ett områdes status kan höjas i samband med anläggandet av öppna dagvattensystem. Genom åren har en mängd olika system för öppen dagvattenhantering tagits fram, utvecklats och inkorporerats i stadsbyggandet. Man har också återupptäckt gamla system som tidigare setts som en olägenhet, ett exempel är våtmarker som förr dikades ut för att vinna åkermark men som nu ses som en tillgång för både dagvattenhanteringen och den biologiska mångfalden. I den här uppsatsen undersöks hur trenderna i öppen dagvattenhantering sett ut under åren 1970-2010, vilka system som varit mest använda och vilka system som ser ut att vara på uppgång idag.

Föreliggande arbete har syftat till att dels undersöka glimmers förmåga att absorbera och kvarhålla fukt genom kapillära krafter i jämförelse med finfraktion utan glimmer, och dels att studera glimmers kohesiva egenskaper. Även en litteraturstudie har genomförts med inriktning att belysa den påverkan som glimmer har på bergmaterialegenskaperna och vilka problem det medför i byggkonstruktioner. Fyra olika provmaterial av fraktioner mellan <0,063-2,0 mm med varierande glimmerhalt har studerats med avseende på kohesion, absorptionsegenskaper samt förmåga att kvarhålla fukt. den specifika vattenabsorptionen (mg vatten/1 g prov) har beräknats och volymförändringar vid vattenmättning har registrerats. undersökningens resultat indikerar stark att andelen fri glimmer i finfraktion har stort inflytande vad gäller Magasinering av fukt.

Det förekommer en ökad problematik i vårt samhälle när det gäller dagvattenhantering. Problemet beror till stor del på förtätningen av städer och trafikökningen. De hårdgjorda markytorna har ökat markant det senaste halvseklet (Stahre, P., 2004) och i den förändring av klimatet som successivt sker förändras vattenflöden avsevärt (SMHI, 2009). Avloppssystemen är ofta underdimensionerade för de häftiga regn som blir allt vanligare och risken för översvämningar har ökat kraftigt (Boverket, 2010b). Vatten är ett viktigt element i vår omgivning som väcker intresse, estetiskt behag och framkallar känsloreaktioner (Ulrich, R.S., 1983), både positiva och negativa. Dagvattnet kan ses som en tillgång och resurs för att göra städer mer attraktiva.