Bakgrund: Behov av dialysbehandling är en omvälvande förändring av patientens livsvärld. Behandlingen är livsuppehållande fram till dess att eventuell möjlighet till njurtransplantation ges. Trötthet samt viktuppgång mellan dialysbehandlingarna, orsakad av minskad filtration i njurarna har i tidigare studier framställts som försämrad livskvalitet vid dialysberoende. Hur beroendet av behandling påverkar det dagliga livet är dock personligt och varierande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter upplevde att vara beroende av dialysbehandling.Metod: Intervjuer gjordes med nio informanter som lever med behov av dialysbehandling.  Intervjumaterialet analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys, enligt Graneheim och Lundman.Resultat: Trots undervisning före dialysstart om vad beroendet kan komma att innebära, beskrevs beskedet som chockartat när de förstod att dialysberoendet var livslångt. Tidsåtgången för behandling minskade möjligheterna att arbeta.

Vissa livshotande sjukdomar i njure och lever kan idag behandlas genom att organ eller delar därav tas från levande friska donatorer och ges till en svårt sjuk mottagare. Donatorn kan alltså rädda livet på en annan människa, och bidra till att ge någon hälsa. Tidigare forskning visar att donatorer har bättre livskvalitet och hälsa i jämförelse med genomsnittsbefolkningen. Dock framkommer där också att det fanns upplevelser hos donatorerna som var mindre positiva. För att sjuksköterskan skall kunna vårda dessa patienter på ett bra sätt behövs en djupare förståelse för donatorernas upplevelser av donationen.