En underso?kning av Bayeuxtapetens (BT) spra?kliga struktur. Underso?kningen avser bera?ttandetsorganisering och fo?rdelning mellan huvudfris, ba?rder, den kortfattade inbroderade texten och en postulerad fo?rlorad text. Sa?rskild fokus la?ggs pa? den s.k.

Abstract Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till barns fria lek i förskolans inomhusmiljö samt i vilken utsträckning förskollärarna är delaktiga i barns lek. Studiens teoretiska utgångspunkt är utifrån Batesons kommunikationsteori. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) lyfter fram leken som betydelsefull och som en central del i förskolans verksamhet. I forskningsbakgrunden presenteras den teoretiska utgångspunkten tillsammans med andra teoretiska och vetenskapliga tankar om lek samt olika infallsvinklar om lekens betydelse för barn och pedagogens roll i leken. Tidigare forskning har påvisat att pedagoger både ska delta och inte delta i barns lek.  Barns villkor att leka kan variera, då den dagliga verksamheten med rutiner och planerade aktiviteter kan uppta dyrbar lektid för barn. En kvalitativ observationsmetod med videokamera och fältanteckningar har använts i studiens empiriska undersökning.

Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns Leksignaler. Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner.

Uppsatsen handlar om hur små barn kommunicerar i leken, där fokus är på barn upp till tre år, de barn som ännu inte har ett fungerande verbalt språk. I litteraturdelen beskrivs forskning om små barn som kommunicerar på olika sätt. Studien är gjord på två förskolor där videoobservation använts som metod. Valda observationer har därefter analyserats utifrån frågeställningen. Slutresultatet visar att små barn använder sig av olika sorters kommunikation för att kunna göra sig förstådda.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan upptäcker och stödjer barnmed sociala och emotionella svårigheter. För att besvara våra forskningsfrågor har vi valt attutföra gruppintervjuer på en förskola i södra Skåne där tolv respondenter valt att besvara vårafrågor. Utifrån tidigare forskning och genom vår studie visar resultatet att barn med socialaoch emotionella svårigheter kan yttra sig på olika sätt; inåtvänt och utåtagerande beteende.Genom att man som pedagog är vaksam och uppmärksam kan man tidigt upptäcka dessa barn,hjälpa dem att underlätta sin situation och på så sätt förebygga framtida konsekvenser. Detfinns många tecken hos barn med sociala och emotionella svårighet, det kan vara allt från ont imagen, koncentrationssvårigheter eller att de har svårt att tolka Leksignaler och samarbeta medandra. För att kunna stödja dessa barn måste man som pedagog på förskolor ha grundläggandekunskaper om barn med sociala och emotionella svårigheter..

Syftet med undersökningen har varit att se närmare på hur pedagoger kommunicerar och samspelar med barnen i den fria leken. Här har jag även velat veta hur leken direkt påverkas utifrån den kommunikation och det samspel som förekommer.För att ta reda på det har jag observerat den fria leken i en förskola varje eftermiddag under en vecka. Jag använde mig av kvalitativa observationer som metod och fick därigenom en direkt bild av det sociala samspelet.Det resultat jag fick fram visade på olika sorters kommunikation vilka jag har kunnat dela in i nio kategorier. Dessa var: småprat vid pyssel, tillsägelser vid regelbrott, påbörjande av lek genom Leksignaler, kommentarer av lek, försvarande av lek, konfliktlösning, att kort gå in i pågående lek inom lekramen, avbrytande av lek eller nya förslag på aktivitet och slutligen tyst kommunikation.De slutsatser jag kunnat dra var att den kommunikation som pågått påverkade leken på olika sätt. När pedagogerna fanns med i leken en längre stund berikades leken och fortsatte även då pedagogen gick ut ur den.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra förskollärare definierar ett socialt kompetent barn och hur de arbetar med att utveckla social kompetens hos barn. Enligt tidigare forskning finns det ingen entydig definition av begreppet "social kompetens" och vad som anses vara ett socialt kompetent beteende kan variera beroende på individens ålder, situation och på vem man frågar. I vår studie utgår vi ifrån det sociokulturella perspektivet vilket innebär att det sociala samspelet har betydelse för individens lärande och utveckling.Vi använde oss utav kvalitativa intervjuer och vi genomförde intervjuerna på tre olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna lägger lite olika innebörder i sina beskrivningar i vad som utmärker ett socialt kompetent barn. De tar upp att kunna tyda Leksignaler, hur man beter sig mot andra, hur man är en bra kompis, använder ett lämpligt språk, har självkännedom samt visar empati. De berättar även vad som väcker deras oro vad gäller barns sociala kompetens. Förskollärarna arbetar med att utveckla barns sociala kompetens genom att använda leken som metod samt att de själva är goda förebilder.  .

Bråk och konflikter är något som förekommer dagligen mellan barn i förskolan. Handlingar som hindrar samspelet innebär för oss att man gör något som får negativa konsekvenser för det sociala samspelet och/eller negativa konsekvenser för någon annan. Det kan bland annat handla om samspelssvårigheter, kränkningar, fysiskt och psykiskt våld. Vårt syfte med studien har varit att undersöka hur barn handlar mot varandra i sociala samspel. Vårt fokus har varit handlingar som hindrar och får negativa konsekvenser för samspelet mellan barn, i vilka situationer dessa handlingar förekommer och om det finns någon koppling mellan utförandet av handlingarna och positionen/statusen barnet har i gruppen.