Vårt syfte med examensarbetet har varit att ta reda på hur förskolelärare på förskolor utan utomhusprofil resonerar kring användandet av utomhusmiljön. Vi har också haft som avsikt att ta reda på vilket huvudsakligt perspektiv samt vilket huvudsakligt argument utifrån plats-, miljö-, kropps-, motorik/hälso- och Lekperspektiv förskolelärarna har på lärande genom utomhusvistelsen. Vårt val av undersökning grundar sig i vårt gemensamma intresse för utomhuspedagogik som vi skaffat oss genom utbildning på Malmö högskola. För att få svar på hur förskolelärare resonerar har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där 11 förskolelärare från sex olika förskolor i samma stadsdel medverkat. I vår litteraturgenomgång har vi valt att utgå ifrån delar av Deweys och Vygotskijs teorier.

Barnens rätt till det offentliga rummet i städerna är idag högst begränsad. Förutom förskolegårdar och skolgårdar är barn i städerna hänvisade till speciellt utformade lekplatser för sin lek. Studier av barns lek och lekmiljöer för barn har i första hand bedrivits i de miljöer där barn kan leka relativt fritt inom ett geografiskt avgränsat område. Bland annat har jämförelser gjorts mellan olika förskolegårdar för att ta reda på vilken typ av miljöer eller inslag i miljön som stimulerar till barns lek. Då det gäller barns lek i det offentliga rummet är forskningen idag högst begränsad.

Barn som växer upp i stadsmiljöer är hänvisade till stadens parklekar och lekplatser för att leva ut sin lek. Dessa utomhusmiljöer kan se väldigt olika ut. Från ett mer standardiserat uttryck med tydligt definierade och tänkta funktioner, till ett mer naturlikt. Forskning visar på många fördelar med att låta lekmiljön präglas av ett mer naturlikt formspråk kopplat till barnens utveckling. Trots den väletablerade uppfattningen om att leken är värdefull för barnen präglas många lekmiljöer av den prefabricerade utrustningen som i sin statiska utformning begränsar utloppet för de vidlyftigare lekarna. Yrket som landskapsarkitekt, eller planerare av utomhusmiljöer innebär ibland att formge platser för barn. Det är av den anledningen viktigt att förstå barnens behov och betydelsen av att utforma platser så de passar dem så bra som möjligt. Robin Moore, hyllad professor i landskapsarkitektur vid North Carolina State University, har omfattande erfarenheter av barns utemiljöer och ett starkt engagemang i att stärka kopplingen mellan barn och natur.