Arbetet har gått ut på att utveckla en Lavintransceiver.En transceiver är en sändare samt mottagare i sammaenhet och är ungefär lika stor som två medelstora mobiltelefoner.Gemensamt för alla Lavintransceivers är att desänder ut och kan ta emot en signal på 457 kHz som ärlagstadgad internationell standardfrekvens. Transceiversanvänds vid skidåkning utanför preparerade backar föratt kunna söka efter lavinoffer och bör bäras av var ochen i en grupp. Hamnar en eller ett par personer i gruppeni en lavin kan de resterande som klarat sig ställa om sinasändare på sökning och spåra offret i tid.Mitt skidintresse och allvaret kring laviner lockademig till att undersöka och utveckla denna utrustning.Efter flera samtal med både vana användare och personersom inte sett en transceiver ifrågasattes hela konceptetoch ny teknik som kan ersätta den gamla söktes.Många intressanta tekniker granskades och förkastadespå grund av att de inte skulle kunna ersätta den befintliga,teknikerna var för outvecklade eller passade inte i sammanhanget.När ingen teknik var överlägsen den befintliga sågranskades dagens transceivers. Ett antal punkter visadesig vara värda att se över. Ergonomi, gränssnitt och formblev huvudfokus, det vill säga hela konceptet.