Att utforma och gestalta ett infrastrukturselement, såsom en järnväg, som till sin natur är stelt och beroende av teknik har sin speciella problematik.Jag har i det här arbetet översiktligt sammanfattat järnvägs- samt planeringshistorik och försökt att besvara frågeställningar rörande i vilken omfattning hänsyn har tagits vid planering och utformning av järnvägar i landskapet samt vad god järnvägsarkitektur kan vara. Arbetet baseras på litteraturstudier, intervjuer och fallstudier.Historiskt sett utformades järnvägen på ett sätt som gjorde att den harmoniserade med landskapet och smälte väl in med omgivningen. Det är något som kan ha berott på att de tekniska förutsättningarna att forma landskapet inte fanns. Idag har de tekniska möjligheterna ökat och det är möjligt att forma landskapet efter de önskemål som människan har. Att underordna sig landskapets inneboende form blir i dagsläget inte en aspekt som projektören måste ta lika stor hänsyn till när järnvägslinjen bestäms.I intervjuerna har framkommit att järnvägen kan ses som ?en i landskapet utsträckt maskin? (Schibbye 2011, muntl.).