Svenskundervisning för invandrare är en mångfacetterad verksamhet med många olika undervisningsinslag. Undervisningen syftar främst till att ge kursdeltagarna språkliga kunskaper och färdigheter samtidigt som det finns ett behov av arbetslivs-, kultur- och samhällsstudier inom ramen för sfi. Behovet har sin grund i språkets roll som kulturbärare samt i undervisningens kommunikativa mål som finns presenterade i styrdokumenten för sfi. Arbetslivs-, kultur- och samhällsstudier är olika vanligt förekommande i sfi-undervisningen. Vardagslivsundervisning anses vara det undervisningsinslaget som det är svårast att undervisa i.

Syftet med denna uppsats är att utreda hur gymnasieelever ser på skönlitteratur, vad de har för krav för att den ska upplevas som läsvärd, samt att se hur skönlitteratur kan användas för att främja kulturell förståelse. Vidare vill jag se hur pedagoger ser på möjligheterna att använda skönlitteratur för att främja elevernas kulturella förståelse. Uppsatsen är riktad mot ämnet engelska och undersökningen genomfördes i form av djupintervjuer med fyra engelsklärare samt en enkätundersökning med elever. Enkätundersökningen genomfördes i en klass som undervisades av vardera pedagogen. Resultatet av undersökningen visade att lärarna och eleverna till stor del är överens om vad som ska läras ut även om lärarna tenderar att bli lite mer faktaorienterade i själva genomförandet.

Kultur tillhör alltid en del av undervisning i moderna språk. Nationella faktakunskaper som ofta förekommer i mina läroböcker gör mig tveksam på om dessa fakta direkt kan bidra till framgångsrik kommunikation vid kulturmöten. Utifrån mina tvivel syftar mitt examensarbete till att ta reda på vilka åsikter om kultur gymnasielärare i moderna språk har och hur de genomför sin Kulturundervisning. Min undersökning baseras på kvalitativa intervjuer med sex verksamma gymnasielärare i moderna språk. I resultatet av intervjuerna visar sig att kultur ofta står i bakgrunden och är mindre viktig än de fyra språkfärdigheterna.