Syftet med denna studie är att se hur ordet grym används i icketraditionell bemärkelse. Undersökningen har skett genom studier av ordet i elva tidningskorpusar mellan åren 1965-2004, sammanställda av Språkbanken. Genom att studera faktorer såsom betydelse, genre, användare och ordklass har jag kommit fram till att ordet har gått från att innan 1970-talet endast använts för någonting negativt till att ordet används som en förstärkning eller för något som är snyggt, häftigt och positivt. Studien visar att ordet främst används inom sport- och musikgenren i tidningarna och majoriteten av användarna är män. I denna studie om bruket av ordet grym i tidningsskriftspråk har ordet inte uppkommit i annan ordklass än vad dagens ordböcker tar upp..

Det övergripande syftet med undersökningen har varit att studera etableringen och användningen av morfemet jätte i skrivna elevtexter och tidningstexter idag, med fokus på jätte som förstärkande prefix. Frågeställningen lyder: ?Hur, av vem och i vilken utsträckning används morfemet jätte i elevtexter och tidningstexter??.För att besvara ovanstående har två korpusundersökningar genomförts, en på tidningstexter och en på elevtexter. Resultatet visar att jätte förekommer i relativt stor utsträckning jämfört med andra förstärkande prefix som till exempel tok- och super-. Vanligast är att jätte används i sammansättningar med adjektiv, både i tidningstexterna och elevtexterna.

 Variationer i svensk verbböjning: En korpusundersökning (Fredrik Smeds, D-uppsats i Svenska språket, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Avdelningen för språk 2008). I uppsatsen undersöks svensk verbböjningsvariation från första hälften av 1800-talet till våra dagar dels genom studier av facklitteratur, ordböcker och ordlistor från skilda tider, dels genom att studera korpusar med skönlitteratur och brev skrivna av August Strindberg, äldre och yngre romaner samt dagstidningar från 1965?2004. De äldre romanerna är skrivna från första halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet, och de yngre runt 1980. Materialet tillhandahölls av Språkdata vid Göteborgs universitet och omfattar ca 126 miljoner ord.

Studien är en korpusbaserad undersökning av hur bloggare vanligen förstärker adjektiv på svenska, och om förstärkningen varierar utifrån vilka adjektiv och/eller substantiv som modifieras. Tidigare litteratur belyser exempelvis hur adjektivförstärkning kan styras av semantiska och kontextuella faktorer samt hur förstärkare ofta grammatikaliseras. Undersökningen ämnar deskriptivt komplettera tidigare observationer, genom analys av större datamängder än motsvarande studier av svenska. Datan hämtades ur korpusen Swedish Blog Sentences (>6 miljarder tokens). Alla sammansatta adjektiv, adverb följda av adjektiv samt liknelser (?ADJ som en/ett N?) extraherades automatiskt.

The aim of this thesis is to analyze the academic discipline translation studies; the analysis centers upon bibliometric aspects, and is carried out chiefly by means of quantitative methods, enabled by the databases Web of Science and Scopus as well as by the corpus-linguistic software Wordsmith; however, this quantitative focus is complemented by auxiliary qualitative means of investigation, i.e. a discourse-analytically oriented study of a corpus of domain-endemic reviews.A number of core journals are analyzed in order to show what and whom are cited in translation studies, and, furthermore, what adjacent domains hold sway over it; attention is also given to influential authors, regions and languages operating within the domain. It is shown that the domain under scrutiny is quite differentiated, even fragmentary; the term pluricentric is used to describe this tendency towards sprawling. No superior authors (in terms of publication frequency) emerge, which arouses the suspicion that the domain may be conditioned by a hierarchical divide between journals and monographs. Furthermore, it is clear that translation studies is a eurocentric domain: European languages dominate.

Det här är en korpusundersökning av hur riktningsbeskrivningar kan förändras i översättning från ryska till svenska. Det som undersöks är alla förekomster av "gå" och "komma" som står tillsammans med ett riktningsangivande perspektivt adverb. Förekomsterna är tagna ur de svenska översättningarna av de ryska källtexterna i den aktuella korpusen. Undersökningen baserar sig på teorier om olika sorters ekvivalens i översättning, samt på befintlig teori om svenska perspektiva adverb, rörelseverb i allmänhet och ryska rörelseverb i synnerhet. De övergripande resultaten är dessa: Svenskan har lättare att tillskriva rörelser en höjdaspekt i riktningen och detta avspeglas i flera fall i resultatet.