Denna vetenskapliga essä har som syfte att undersöka ett konstnärligt kunskapsutövande.Utgångspunkt tas i berättelser kring det egna görandet för att därefter lyfta in teoretiskaperspektiv på kunskapsprocesserna. Essän prövar att se på det konstnärliga utövandet som enform av praktisk kunskap och reflekterar kring hur denna kunskapsform kan beskrivas. Texten försöker speciellt fånga det som är svårast att beskriva i en konstnärlig process ? inte det tekniska hantverkskunnandet, inte den teoretiska omgivande diskursen, utan den ickelinjära process där tankar och infall transformeras till en konstnärlig gestaltning. Vikt läggs vid att belysa reflektionsbegreppet och undersöka var, när och hur konstnärenreflekterar i sitt görande.

Med rötter i 1970-talets kvinnorörelse, under parollen ?Det personliga är politiskt?, satte konstnären Mary Kelly moderskap, barnafödande och barnomsorg under lupp i samband med sitt verk Post-Partum Document, 1973-1979. För många kvinnliga konstutövare som gjorde sitt bästa för att, via konsten, frigöra sig från sociala roller och nedärvda beteendemönster, möttes hennes initiativ att ge en bild av denna för dem bromsande moderlighet, med förvåning.Mary Kelly delade konceptkonstens politiska patos för en distanserad reflektion över den kulturella diskursen men hon bytte den lingvistiska analysen mot psykoanalysen. Hennes råmaterial var den subjektiva erfarenheten: kroppen, dess rädslor och sexuella drivkrafter samt de institutionella och kulturella konventioner som tillfogades den. Hennes analysmetoder och omfattande teori banade väg för en mer akademisk, socialkonstruktivistisk feminism som gav ringar på vattnet efter att Post-Partum Document premiärvisades i London år 1976.