Länge har det ansetts att en mer oberoende centralbank ger en lägre inflationsnivå utan att det påverkar övriga delar av ekonomin. I syfte att sänka och stabilisera inflationen har därför världens centralbanker blivit allt mer oberoende sedan 1980-talet. Under senare tid har dock det ökade oberoendet börjat ifrågasättas och det har blivit mer osäkert vilken effekt centralbanksoberoendet har på Konjunkturvolatiliteten. I denna uppsats undersöks detta genom att använda ett uppdaterat centralbankoberoendemått mot mer nutida tillväxt- och arbetslöshetsdata. Den empiriska metod som används är en tvärsnittsanalys byggd på OLS-regressioner.