Uppsatsen grundar sig på en empirisk undersökning av hur studenterna på Institutionen för nordiska språk kommaterar. Utfallet analyseras mot bakgrund av Lars-Johan Ekerots teori om en utveckling mot koncentration på prototypfallen. Av undersökningen att döma har Ekerots teori ingen bäring. Resultaten visar att samtidigt som vi tenderar att sätta ut allt färre Kommatecken, utbreder sig en anarki i positionsfrågan..

Denna uppsats behandlar hanteringen av Kommatecken hos elever i årskurs 6 och 9. Syftet är att se huruvida Kommateckenhanteringen skiljer sig mellan elever i de olika respondentgrupperna, utifrån olika variabler. Underlaget till detta bygger på en enkätundersökning med 47 enkäter, där eleverna fått ta ställning till kommateringen i 18 givna meningar.Resultatet visar att eleverna i årskurs 9 generellt har en mer korrekt kommateringsfrekvens, men vissa kommateringstyper hanterar årkurs 6 mer korrekt än årskurs 9. Variablerna kön och föräldrars språkliga bakgrund påverkar, i detta resultat, inte nämnvärt.Identifieringen av felkommateringarna visar också att typen ?utebliven kommatering? är den mest frekventa felkommateringstypen..

Den här uppsatsen behandlar kommats användning vid satsgränser i två kontexter: mellan samordnade huvudsatser och vid adverbialbisatser i huvudsats. Syftet är att kartlägga bruket genom att registrera frekvensen av komma, brukets förhållande till ett antal relevanta variabler och till etablerade kommateringsregler. Detta har skett genom en kvantitativ analys omfattande sammanlagt 800 fall av nämnda kontexter. Materialet är hämtat från politiskt orienterade bloggar.Resultatet visar att komma använts mellan 61,75 % av huvudsatserna och vid 27,75 % av adverbialbisatserna. Dessutom har samband noterats mellan komma och faktorer som kon-junktion, förekomsten av gemensamma satsdelar, adverbialtyp, bisatsens position och längden hos olika textelement.