I studien utreds EG-domstolens tolkning av missbruksdoktrinen och missbruksdoktrinens rättsliga ställning. Med missbruksdoktrinen menas all praxis från EG-domstolen som behandlar missbruk av EG-rätten. Syftet med studien är dels att klargöra konceptet missbruksdoktrinen och dels att utreda huruvida missbruksdoktrinen återspeglar en allmän princip som stadgar att EG-rätten inte får missbrukas. Studien fokuserar särskilt på skatterättsområdet.För att utreda EG-domstolens tolkning av missbruksdoktrinen analyseras relevanta rättsfall i kronologisk ordning. Urvalet av rättsfall har gjorts genom en undersökning av vilka rättsfall som behandlas i doktrinen.

Inom gemenskapsrätten har en princip om förfarandemissbruk växt fram på mervärdes-skatteområdet. Den har tydligast befästs genom rättsfallet Halifax. Där uttalade EG-domstolen att formellt riktiga transaktioner som vidtagits i syfte att uppnå skattefördelar som inte överrensstämmer med direktivets syften utgör förfarandemissbruk. Det krävs dock att det ska utgå av de objektiva omständigheterna att det huvudsakliga syftet med transaktionen var att uppnå en skattefördel. I och med detta ska förhållandena omdefinieras så att de verkliga förhållandena upprättas.