This study aims to delineate the discourse of the canonical issue of the defectus natalium, the defect of birth, ascribed to medieval Catholic clergy of illegitimate birth, which prevented ordination to the Holy Orders or advancement to higher monastic offices. Using papal dispensations directed to Swedish clerics, monks and nuns during the period 1255-1372, the essay attempts to outline the official attitude of the papal authority towards illegitimate birth among its servants and how such a defect could be compensated by the individual. The study argues that various circumstances and personal qualities could be addressed to support the case of the supplicant. The main themes include an observance of clerical celibacy, scholarly learning, pilgrimage permeated by hardship, intervention of a third party, loyalty to the Church and overall practical circumstances that demanded a dispensation for the benefit of the ecclesiastical institutions. Drawing some inspiration from Michel Foucault?s conception of discourse, the essay argues that a polarizing discourse had by the 13th century been formed within the Catholic Church, which focused on a dichotomy of the legitimate and illegitimate cleric.

Syftet med uppsatsen är att titta närmare på Jeanne d´Arc och hennes fasta genom att studera de rättegångsprotokoll som nedskrevs 1431 och 1455. Jeanne d´Arc beläggs ofta med sjukdomen helig anorexi som medel för sina uppenbarelser. Detta fängslar såväl dagens forskare såväl som hennes tidigare belackare, de Klerker som anklagade henne för kätteri under den rättegång hon genomgick innan sin död på bålet. Intresset för frågan dök upp efter att jag studerat Caroline Walker Bynums bok Holy feast and holy fast som behandlar just hur medeltida kvinnor såg på fastan och dess omvärld. Min hypotes är att Jeanne d´Arc inte led av anorexi utan att detta snarare tillhör en hjältemyt och en hagiografisk myt där hon placeras i samma fack som flera andra samtida helgon.