During the three first centuries A.D the cult to roman emperor was practiced over the absolute majority of the known world. It was based on the idea of the deified ruler, where religion was used as a way of legitimizing a social position of an absolute few. It arrived from below but was promoted and spread from above as a way of governmental control. During the same period of time did a new aristocratic social group emerge in remote Scandinavia that eagerly sought new ways to identify themselves and their newly found social standing. With a base consisting of an economic surplus they wanted to create an acceptance for their new way of life and thus in doing so change the very foundation and core beliefs of their own society.The central theme of this study is the cultural exchange that took place between these two cultural spheres and mainly of the effect that the cult to the roman emperor had on the emergence and identification process of the Scandinavian aristocracy..

Genom att använda folktro och religion skapade den Japanska regimen under två eror, Meji och Showa, ett instrument för att tygla folket och ge obehindrad makt till toppskiktet i samhället. Man underströk kejsarfamiljens gudomliga arv som släkting till dem mäktigaste kamin i gudavärlden solgudinnan Amaterasu. Som släkting till henne var han att betrakta som gud och fick aldrig ifrågasättas. Det Japanska folket var inte heller vilket folk som helst utan ett härskarfolk som även det hade gudomlig härkomst. När folket sedan genom mängder av propaganda från skolväsendet upp igenom hela samhället indoktrinerats om sin och kejsarens överhöghet var det dags att visa resten av världen sin gudomlighet.