Denna uppsats prövar empiriskt Kapitalstockens och arbetsmarknadens institutioners (AMI) betydelse för arbetslösheten på kort och medellång sikt, utifrån keynesiansk och nykeynesiansk teoribildning. Uppsatsens huvudsakliga keynesianska teoretiska modell utgår ifrån antaganden om att arbetslösheten uppvisar hysteresis/persistens samt att NAIRU bestäms endogent, till exempel utifrån ett antagande om att lönebildningen präglas av ömsesidighet. Phillipskurvan antas vara långsiktigt icke-vertikal. Datamaterialet täcker som mest åren 1960-2010 samt 19 OECD-länder och analyseras bland annat genom OLS, panelkorrigerade standardfel, fixa effekter m.m. Den empiriska analysen indikerar att det finns ett statistiskt signifikant negativt samband mellan reala nettoKapitalstockens tillväxttakt och arbetslöshet.

This papers? objective is to examine the effects that labour market institutions (LMI) have on the unemployment in the short- and the medium run throughout the new Keynesian NAIRU theory, but also to make a comparison with the postkeynesian capital stocks? effect on the unemployment. Thus, it is this papers? main objective to study the economic effects that LMI, capital accumulation and varied macroeconomic shocks might have on unemployment. The paper uses econometric regression models as a methodological benchmark in order to estimate each independent variable?s level of significance and to approximate the effect each have on the dependent variable.