Under den senare delen av 1900-talet har beskogning av jordbruksmark till och från applicerats i det svenska jord- och skogsbruket (Eriksson et al., 2011). I och med "Omställning 90"erbjöds lantbrukare omställningsstöd för att lägga jordbruksmark i träda eller på annat sätt minska verksamheten (www, Riksdagen, 1, 1995). En vanligt förekommande åtgärd var att plantera igen jordbruksmarken med skog eller förlägga mark i träda. Efter inträdet i EU har värdet på mark, till följd av införda direktstöd, ökat. Detta har medfört högre arrendeavgifter som i sin tur skapat fler så kallade passiva lantbrukare (Andersson et al., 2011). I och med framtida förändringar i EUs gemensamma jordbrukspolitik, även kallat CAP 2014, kommer stöden omarbetas (www, Jordbruksverket, 2, 2012). Inom svenska lantbruksföretag har det skett en rationalisering till följd av bristande lönsamhet (www, LRF, 1, 2012).

Målet med min undersökning är att besvara frågorna ?Vilka förberedelser kan en jordägare vidta för att styrka sin rätt till självinträde i en tvist mellan jordägaren och arrendatorn?? och ?Vilka lagar och annat väsentligt underlag ligger till grund för hur utgången i ärendet blir??. Syftet med uppsatsen har varit att visa på de huvudsakliga åtgärder som jordägaren kan vidta inför och vid en självinträdesförhandling. Då jordägaren begär självinträde kan arrendatorn välja att bestrida denna händelse genom att låta arrendenämnden till en början försöka medla och få parterna att komma överens. I de fall där det inte sker någon förlikning skall jordägaren inför en självinträdesförhandling i arrendenämnden ta fram väsentligt underlag som styrker hans behov av marken. Detta underlag ligger till grund då arrendenämnden gör en intresseavvägning mellan parternas behov av jordbruksfastigheten. Jordägaren har möjlighet att ta hjälp av en sakkunnig för att få fram det underlag som kan styrka sannolikheten av ett självinträde.