Halten löst organiskt material (DOC) har under de senaste 20 åren ökat i våra sjöar. Det har också skett förändringar i karaktären. DOC ställer till problem för vattenverk som använder ytvatten som dricksvattenkälla genom att det kan ge lukt, smak och färg till vattnet. Det ger också ett ökat behov av fällningskemikalier, större slambildning och större bildning av potentiellt skadliga desinfektionsprodukter. I och med förändringarna i halt och karaktär av DOC behöver nuvarande reningstekniker förbättras och nya tekniker utvecklas.I den här studien undersöktes två konventionella reningstekniker; fällning med järnklorid och fällning med aluminiumsulfat, samt två modernare tekniker; Jonbyte med MIEX® och membranteknik.

Uppsala- och Stockholmsregionerna använder Mälaren och dess tillflöden som dricksvattenkällor. I Mälaren varierar halten organiskt kol från år till år och kan medföra problem såsom oönskad lukt, smak och färg vid dricksvattenrening. Det kan även vara problem med avseende på bildning av desinfektionsbiprodukter (DPB) och transport av toxiska ämnen med dricksvattnet. I takt med den globala uppvärmningen kan dessutom halten av organiskt kol i Mälarens ytvatten och dess tillflöden öka. Det medför att halten av organiskt material även skulle öka i vattenverkens råvatten och det skulle i sin tur uppstå svårigheter att hålla dagens gränsvärden.

På flera ställen i norden, bland annat i Trelleborg kommun i södra Sverige har man försökt skapa hållbara kretsloppsprojekt som syftar till att frigöra badstränder från uppspolade illaluktande alger genom att samla in dem för att producera biogas. Därefter vill man återcirkulera näringsämnen från hav till land genom att avsätta rötresten på jordbruksmark som biogödsel. Tyvärr riskerar då halterna av kadmium i algerna att utgöra ett hot mot en trygg livsmedelsproduktion då kadmiumnivåerna i den jordbruksmark som är ämnad att bli gödslad, i många fall kommer att ackumuleras upptill oacceptabla nivåer. Tidigare har reduktionsförsök av kadmiumnivåer i alger gjorts innan rötning genom extraktion med syra. I denna studie prövades om vanligt sötvatten kunde användas som extraktionslösning.

Examensarbetet har genomförts vid Industriellt miljöskydd, institutionen för Kemiteknik, vidKTH i samarbete med Assa Industri AB. Målet med projektet var att studera processinternaåtgärder vilka Assa Industri AB skulle kunna tillämpa på sin dekorativa ytbehandlingsline för attreducera sköljvattenförbrukningen samt utsläppen av koppar, nickel och zink.Den i examensarbetet genomförda litteraturstudien ger en bild av ytbehandlingsindustrin av idagsamt vilka olika enhetsoperationer som döljer sig under samlingsbegreppet ytbehandling.Vidare visar litteraturstudien att både Jonbyte, indunstning, omvänd osmos och elektrolytiskvattenrening skulle kunna tillämpas för att minska vattenförbrukningen och utsläppen av metalleri ytbehandlingsindustrin. Dock avråds från tillämpning av de två senare i Assa Industris specifikafall på grund av den uppmätta metallhalten i sköljvattnet. Halten är för låg för en ekonomisktförsvarbar tillämpning av elektrolys och för hög för en ekonomiskt försvarbar tillämpning avomvänd osmos. Däremot skulle omvänd osmos kunna vara en lämplig metod för att höjakvalitén på ingående vatten.