På kraftvärmeverket Allöverket I Kristianstad produceras processvattnet i en anläggning som heter totalavsaltningen. I denna anläggning som består ut av två identiska linjer låter man det inkommande vattnet passera genom Jonbytare för att byta ut de oönskade jonerna i vattnet emot mer önskade. Anledningen till att man gör detta är att de oönskade jonerna i vattnet ger beläggningar på turbinen. När jonbytarna blivit mättade så måste de återställas till sin ursprungliga form. Detta sker genom att det startas ett regenereringsprogram, som består av ett antal steg så som backspolning, kemikalieintag och fyra olika spolningar.

Stockholms- och Uppsalaregionen tar sitt dricksvatten från Mälaren och dess tillflöden. Med ett varmare och fuktigare klimat, vilket är ett scenario i framtiden, kommer troligen kolhalten i vattnet att öka vilket kan leda till att nuvarande reningstekniker måste utvecklas. Organiskt material i dricksvatten kan orsaka en rad problem så som desinfektionsbiprodukter, biologisk tillväxt i distributionssystemen samt även dålig lukt, smak och färg. En lovande metod för rening av organiskt material har visat sig vara anJonbytaren MIEX® (Magnetic Ion Exchange resin process).Syftet med detta projekt var att utvärdera MIEX® förmåga att rena vatten från löst organiskt material (DOC), då anjoner (Cl-, HCO3- och SO42-) som kan konkurrera finns närvarande. Detta gjordes genom experiment med vatten som innehöll olika kombinationer och koncentrationer av de fyra ovan nämnda jonerna.

Enzymatisk modifiering av fiskolja - jämförelse mellan olika lipaser.I detta arbete studerades tre olika lipaser som katalyserade en metanolysreaktion i fiskolja.Målet med arbetet var att finna ett specifikt lipas för produktion av en EPA/DHA fraktioner från fiskoljan i en metanolysreaktion få högt utbyte av Sn-2 monoglycerider av EPA och/eller DHA och med detta kunna möjliggöra uppkoncentrering av hälsoviktiga fettsyror jämföra reaktionen i normal och superkritisk atmosfär.Metanolysen ägde rum i normal och superkritisk atmosfär genom att oljan, enzymet och metanol blandades i respektive reaktorn.Sn-1,3 specifika lipaser var isolerade från Thermomyces lanuginosa (Lipozym TL IM från Novozymes, Danmark) och Rhizomucor miehei (Lypozym RM IM från Novozymes, Danmark ) och ospecifik lipas från Pseudamonas sp.(Amano-C från Amano Enzyme Inc. Japan). Alla enzymer var immobiliserade på Jonbytare.I försöken användes ?Ledins? fiskolja som var köpt i en lokal affär. Oljan var en blandning extraherad från oceanernas olika fiskklasser.

Examensarbetet behandlar ämnet zinkutsläpp från biltvättar där arbetet inkluderar redogörelseför problematiken med zink i naturen samt en utarbetning av en praktiskt och ekonomisktgenomförbar metod att reducera zinkhalten i avloppsvattnet från biltvättarnas biologiskareningsverk Alaska Bio genom undersökningar och experiment med olika metoder.Litteraturstudier har gjorts för att ta reda på hur zinken rör sig och interagerar med dess miljöför att dra en slutsats om hur viktigt det är att prioritera åtgärder för problemet. Dessutom har litterära förarbeten gjorts för att ta reda på hur en pH-justering kan påverka halterna av löstzink och huruvida den komplexbildare som finns i vattnet kan påverka zinkutfällningen.Utvärdering har även gjorts av olika reningsmetoder som kan vara lämpliga att komplettera debiologiska reningsverken med och här ingår sandfilter, torvfilter, Jonbytare, membranfilteroch indunstare.Arbetet kartlägger och beskriver även driften av biltvättanläggningar och deras reningsverk iSverige. Här ingår vilka olika tekniker som används, hur dessa påverkar miljön rent allmäntoch hur de kan komma att se ut i framtiden. Djupare arbete has gjorts med att beskriva denbiologiska vattenreningsanläggningen Alaska Bio och dess kemikalieanvändning.Experimentella försök har gjorts för att bestämma hur utfällningen av zink förändras medvarierande pH i tvättvattnet och slutsatsen drogs att halterna zink i jonform, som därmed ärlöst, är minimala i pH-området 8,6-9,2 och maximala vid låga pH-värden. Redan vid pH 6 varbefann sig större delen av zinken i jonform.