Detta är ett arbete som tar upp några av de vanligaste vilda däggdjur som viltrehabiliteras, och jag har bland dem valt att skriva om Igelkottar, ekorrar, fladdermöss, harar, grävlingar och rävar. Arbetet beskriver även hur dessa arter infångas, hanteras, hyses, frisläpps, samt tar upp vanliga skador och sjukdomar de kan ha. Sjukdomar är dock något som sällan ses hos de vilda djur som kommer till viltrehabiliteringsanläggningarna, om man bortser från parasitangrepp och diverse tandsjukdomar. Däremot är skador vanligt förekommande, och människan är nästan alltid orsaken till dessa. Vanligast förekommande är trafikolyckor, men djur blir även intrasslade i skräp, förgiftade och får ofta frakturer, skallskador och ytliga trauman..

Biologisk bekämpning innebär reglering av oönskade växt- och djurpopulationer med hjälp av naturliga fiender. Det finns fyra grenar inom biologisk bekämpning och en av dessa är gynnande av naturliga fiender. Det innebär att förutsättningarna i trädgården anpassas så att önskvärda invånare gynnas och på så sätt minska populationen av skadedjur. En viktig skillnad mellan gynnande av naturliga fiender och de andra formerna av biologisk bekämpning är att inga organismer sätts ut utan de naturligt förekommande används. Det finns många olika nyttodjur som bör eftersträvas att ha i trädgården. Dessa brukar delas in i predatorer, som jagar och äter upp bytesdjuret, och parasitoider, som parasiterar genom att lägga sina ägg i eller i närheten av sitt byte. Genom att skapa en mångfald av olika sorters växter i sin trädgård kan en mängd olika insekter och andra djur lockas dit.