Vid rehabilitering efter en Idrottsskada kan man se dålig följsamhet av rehabiliteringsträningen och en av de främsta orsakerna som påverkar hur rehabiliteringen efterföljs och utgången av den är idrottarens motivation. Här kan man se hur det framförallt är en autonom motivation som resulterar i att rehabiliteringsträningen utförs. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka upplevda motivationsfaktorer hos damfotbollsspelare i samband med rehabilitering efter en Idrottsskada och i vilken utsträckning som dessa motivationsfaktorer sågs som autonoma. Metod: Kvalitativa intervjuer utifrån en semi-strukturerad intervjuguide med damfotbollsspelare som genomgår en rehabilitering efter en Idrottsskada analyserade med innehållsanalys och utifrån självbestämmande teorin. Resultat: Motivationsfaktorerna som upplevdes var motiven till varför de utförde rehabiliteringsträningen, sina målsättningar, ett socialt stöd samt av en extern och intern press.

Syftet var att undersöka vilka psykologiska och emotionella reaktioner som förekom i samband med Idrottsskada. Vad som gjorde att en ung idrottsflicka kommer tillbaka till idrotten och vad som får henne att följa rehabiliteringsplanen efter en allvarligt Idrottsskada.?Cognitive appraisal model? (Wiese-Bjornstal et al. 1998) har använts som teoretisk model för en djupintervjustudie med fyra 17-18 års elitidrottsflickor i lagbollspelen fotboll och handboll. Deltagarna intervjuades 3 gånger.

Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var 20 manliga elithandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 06/07, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering.

Många av de skador som inträffar inom ridsport är ofta orsakat av ett trauma (Havlik, 2010) vilket för det mesta resulterar i allvarliga skador. De psykologiska reaktionerna som uppkommer hos skadade ryttare är mångfacetterade och rehabiliteringsprocessen och resultatet är ofta en följd av ryttarens kognitiva värdering av sin skada (Wiese-Bjornstal, Smith, Shaffer & Morrey, 1998). Syftet med studien var att ur ett holistiskt perspektiv (1) skapa en förståelse över vilka psykologiska reaktioner ryttare upplever efter att ha råkat ut för en allvarlig Idrottsskada, (2) förstå hur deras upplevelse av rehabiliteringsprocessen påverkade deras kognitiva värdering samt (3) förstå vilka faktorer som underlättade eller försvårade vägen tillbaka till aktiv ridsport igen. En kvalitativ metod i form av narrativa intervjuer användes och analysmetoden var holistiskt-innehåll (II), holistiskt-form (III) och kritisk narrativ analys (VI). Antalet deltagare var två ryttare som har tagit sig tillbaka till ridsporten efter en allvarlig skada.

Vården och idrottsledarens sätt att agera och uttala sig om behandling och prognos påverkar idrottaren på ett sätt som både kan stärka, men även minska tilltron till sin egen förmåga varför vikten av optimalt stöd och omhändertagande av omgivningen genom hela rehabiliteringen har stor betydelse, särskilt hos barn och ungdomar vars reaktioner på trauma är starkare än hos vuxna. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på vem som har ansvaret för att barn och ungdomar får det psykosociala stöd som behövs i samband med en allvarlig Idrottsskada, vilken kunskap som finns hos tränare, föräldrar och fysioterapeuter samt om det finns någon handlingsplan för de som inte lyckas återgå. Metod: Kvalitativa intervjuer med tränare, föräldrar och fysioterapeuter med erfarenhet av allvarliga idrottsskador hos barn och ungdomar i åldern 12-16 år från olika idrotter i Stockholmsregionen analyserades med innehållsanalys. Resultat: Alla informantgrupper oberoende av varandra ansåg att kommunikationen var det största problemet och att rollen som koordinator saknades. De förmedlade en känsla av kognitiva, emotionella och beteendemässiga reaktioner hos barnen, som i likhet med tidigare studier ansågs större ju yngre barnen var.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka beachvolleybollspelares upplevelse i samband med axelskada och vad som kan påverka tillbakagången till beachvolleyboll efter en axelskada. Design: En kvalitativ ansats har använts där djupintervjuer ligger till grund för studien. Urval: Fem medverkande som spelar eller har spelat beachvolleyboll på elitnivå deltog i studien. Samtliga har drabbats av axelskada där skadan hindrat dem från att träna/tävla på tilltänk nivå under minst 28 dagar. Resultat: Fynden av denna studie indikerar att den egna drivkraften hos individen, tillsammans med en tydlig målsättning och stöd från omgivningen är tre orsaker som bidrar till att öka chanserna att komma tillbaka till beachvolleyboll efter axelskada.

Syftet med studien var att undersöka hur manliga elitfotbollspelare (1) upplever stress under sin rehabilitering samt (2) vilka typer av strategier de använder sig av för att minska den upplevda stressen under sin rehabilitering. Elitfotbollspelarna (N=11) med en medelålder på 22 år besvarade en semistrukturerad intervjuguide gällande stress och coping under rehabilitering. Intervjuerna analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultatet visade att elitfotbollspelare upplever störst press och stress från sig själva och att det sociala nätverket är en viktig del för att handskas med upplevd stress. Resultatet visade även att positiv inställning är en viktig komponent för att få ett bra rehabiliteringsutfall.

Syftet med undersökningen var att studera huruvida psykologiska faktorer påverkar skaderisken för elitfotbollsspelande damer. Detta inkluderade också att undersöka sambandet mellan dagliga stressorer och uppkomsten av idrottsskador. Totalt deltog 42 kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 16-25 år. Via en prospektiv design inkluderades en förmätning med hjälp av enkäterna LESCA, SSP, Fotball Worry Scale samt Brief COPE. I tretton veckor fyllde sedan deltagarna i enkäten Daily Hassle Scale.

Syftet med aktuell studie var att få en uppfattning om hur skadade idrottare använder sig av målsättningsarbete under rehabiliteringen, samt vad de har för upplevelser av a) det sociala stödet och, b) självförtroendet. Till grund för studien formades tre stycken frågeställningar: (1) hur har de skadade idrottarna använt sig av målsättningsarbete, (2) hur ser idrottarnas sociala stöd ut samt (3) hur upplever idrottarna sitt självförtroende. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer på sju stycken deltagare. Deltagarna var två kvinnor och fem män i åldrarna 17 till 33 (M=24.6), från olika idrotter och olika nivåer. Intervjuerna dokumenterades med hjälp av bandspelare för att sedan analyseras genom kvalitativ innehållsanalys.

?Man skulle ju inte få för sig att söka upp någon som kan hjälpa en med psyket för då har man ju något fel på huvudet?Det anses inte vara lika viktigt att lägga fokus på den psykiska rehabiliteringen under än skada i jämförelse med den fysiska återhämtningen. Trots att många som blir skadade upplever att den psykiska påfrestningen är den som ger störst effekt på individen. Syftet med studien är att undersöka och analysera vilka psykiskt upplevda känslomässiga effekter en fysisk skada kan medföra och hur den skadade i så fall ansåg sig vilja ha hjälp med att hantera dessa känslor.Resultatet av studien visar på att respondenterna upplevde liknande känslor under respektives rehabiliteringsprocess samt att majoriteten av de tillfrågade önskade att de fått hjälp av en psykolog eller mental tränare under denna tid för att underlätta återgången till idrotten. Det som även framkom i resultatet var betydelsen av hur mycket tränaren involverade sig väl under rehabiliteringen. .

The purpose of this paper is to contribute to better understanding of the importance of social support for physically active individuals' experiences of training residence following an injury.The physical activity's impact on public health is well known. Increased physical activity also increases the risk of suffering an injury related to physical activity. The importance of social support for those individuals who suffer an injury related to physical activity is where increased knowledge is needed.Four interviews to were conducted using a thematic interview guide with the following themes: The experience of the training break, two sides of social support, several ways of dealing with the experience, the design of the support, Varied support providers relationship changes. The most important property of the individual who gave support was an experience similar to that of the injured individuals underwent. That, combined with the close relationship with the individual who gave support was seen as crucial to the experience of the social support role for the injured individual.The Conclusion was that social support is important for the experience of a break from exercise due to an injury related to physical activity..

Det positiva sambandet mellan stress och idrottsskador är väl dokumenterat i litteraturen. Ett ökat antal psykologiska skadeförebyggande interventioner visar att det är möjligt att förebygga idrottsskador genom kognitiv beteendeträning. Användandet av biofeedback tillsammans med kognitiv beteendeträning i skadeförebyggande syfte är dock en relativt outforskad interventionsstrategi (Johnson, 2007). Syftet med studien var att undersöka om det genom interventionsbaserad kognitiv beteendeträning i kombination med biofeedbackanvändning gick att minska antalet idrottsskador för fotbollsspelare. Deltagare ifrån fyra idrottsgymnasier (16-19 år) delades in i en experimentgrupp (n=13) och en kontrollgrupp (n=14).

Syftet med studien var att identifiera vilka primära strategier coacher använder sig av för att hjälpa en allvarligt skadad idrottare. Hur en skada upplevs och hanteras ur en coachs perspektiv är ett outforskat område. Podlog och Dionigis (2010) är en av få studier där man undersökt världselit coachers strategier. Författarna i föreliggande studie valde att använda sig av liknande tillvägagångsätt. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med coacher som hade aktiva idrottare på en lägre nivå än den högsta världseliten, samt hade erfarenheter av allvarligt skadade idrottare.

Sepsis är ett allvarligt tillstånd som uppstår när bakterier går från vävnad till blodbanan. Positiva blododlingar odlas på agarplattor och bakterier analyseras med Matrix Assisted Laser Desorption Ionisation Time-of-flight Mass spectrometry (MALDI-TOF MS) där prov blandas med en matrix och sedan bestrålas med laser. Proteinerna i provet joniseras och rör sig mot en detektor, vilket ger ett m/z-spektrum som jämförs med referensspektrum i en databas och ett score-värde erhålls över hur väl analyten liknar referensen. Arbetets syfte var att undersöka möjligheten att direktidentifiera bakterier från blod med en viss preparation innan analys med MALDI-TOF MS och på så vis möjliggöra snabbare preliminära svar samt undersöka möjligheten att särskilja Staphylocoocus aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Innan analys med MALDI-TOF MS centrifugerades blod från positiva blododlingar blod i flera steg med 5 % natriumkloridlösning (NaCl-metoden).

SyfteSyftet med studien var att undersöka hur idrottare upplever socialt stöd vid långvariga skador. Särskilt fokus ligger på hur tränarens sociala stöd upplevs av idrottare samt hur det kan underlätta en idrottslig comeback. Vilken typ av socialt stöd har idrottare erhållit eller saknat under sin rehabilitering? Hur har idrottare som erhållit ett bra socialt stöd agerat och vad kan de som upplevt en saknad göra för att få ett ökat socialt stöd? Hur anser idrottare att tränare bör agera för att underlätta rehabiliteringen?MetodStudien genomfördes med en kvalitativ ansats vilket innebär att sju individer medverkat i semi-strukturerade intervjuer. Deltagarna hade varit borta i minst två månader på grund av Idrottsskada.