This work examines how the aesthetics of Japanese actor and playwright Zeami Motokiyo (1346-1443) offers insight into the value of the unseen elements in art, specifically in the art of acting. What acting makes appear is likened to a vessel, which creates an empty space of what doesn?t appear. This non-appearing element is at the same time what gives the vessel its function. N? theater is described as an art of suggesting, giving a background to Zeami?s theories.

Datum: 2010-06-03Kurs: Kandidatuppsats i företagsekonomi, 15 hp (FÖA300)Lärosäte: Mälardalens högskola, VästeråsInstitution: Akademin för hållbar samhälls- och teknikutvecklingTitel: Verkligt värde -Hur tillämpas verkligt värde på förvaltningsfastigheter i förvaltningsbolags koncernredovisning?Författare: Belma Bjelevac, Ida Emet, Hana KaramehmedovicHandledare: Riitta LehtisaloExaminator: Cecilia LindhProblemformulering: Vilka värderingsmetoder finns för fastställandet av verkligt värde och vilken är den vanligast förekommande samt mest lämpliga metoden idag hos de undersökta fastighetsbolagen?Hur förhåller sig de undersökta bolagen till begreppen försiktighetsprincipen och rättvisande bild vid värdering av deras förvaltningsfastigheter till verkligt värde?Syfte: Syftet med studien är att genom en empirisk undersökning få en ökad insikt om hur de undersökta fastighetsbolagen i sin koncernredovisning fastställer och redovisar det verkliga värdet på sina förvaltningsfastigheter.Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ undersökning genomförd med hjälp av mejlintervjuer med tre fastighetsbolag samt studerande av deras årsredovisningar.Slutsats: De undersökta bolagen tillämpar en avkastningsbaserad metod, vilken kan ses som mest lämplig i den rådande ekonomiska situationen. Verkligt värde speglar en mer rättvisande bild än vid värdering till anskaffningsvärde, dock tas inte hänsyn till försiktighetsprincipen i lika stor utsträckning. Nyckelord: Försiktighetsprincipen, förvaltningsfastighet, IAS 40, rättvisande bild, verkligt värde.

Jag var utbytesstudent i Tokyo, Japan under våren 2007. Där intresserade jag mig för de olika kläduttryck som ungdomarna använde sig av i stadsdelen Harajuku. När jag kom hem till Stockholm igen såg jag tydligt hur de Harajukuinspirerade stilarna hade växt fram här.Uppsatsen tar avstamp i Harajukus mode. Syftet är att undersöka hur det har förflyttats och utvecklats i Stockholm, vad har förändrats, förstärkts eller suddats ut och varför? Vad förändras i överföringen? Jag ställer följande frågor: Hur ser det Harajukuinspirerade modet ut bland unga i Stockholm? Hur ser det ut i jämförelse med de unga i Harajuku? På vilket sätt har modet förändrats och varför? Vad kan jag som bildpedagog erbjuda ungdomar för att de ska få utveckla sina intressen inom subkulturen? Hur kan jag skapa en miljö med verkstäder och utställningar som passar denna målgrupp? I mitt designpedagogiska projekt skapar jag en japansk subkulturfestival med verkstäder och fotoutställning på Lava på Kulturhuset den 24-25 november.