Casemetodiken är en relativt ny pedagogisk metod i Sverige. Metoden bygger på att de studerande får träna sig i att analysera komplexa situationer, argumentera sakligt, leva sig in i andras sätt att uppleva samt att tolerera alternativa sätt att tolka en situation och agera i den. Idag används metoden främst inom högre utbildningar, men är metoden även användbar inom sjuksköterskeutbildningen och Omvårdnadsprogrammet på Gymansieskolan? Syftet med arbetet var att via litteraturgenomgång studera Casemetoden och genom en empirisk undersökning i form av enkät, undersöka i vilken utsträckning metoden används inom de båda vårdutbildningarna. Enkäten skickades till 7 universitet/högskolor med sjuksköterskeutbildning och 19 gymnasieskolor med Omvårdnadsprogram.

Uppsatsen har inriktats på att analysera och tolka ansvarsfördelning från stat till individ för att därigenom utröna vem eller vilka som idag är ansvariga i gymnasieskolans organisation. Då läroplanerna är de styrdokument som uttalar skolans officiella syn på individens ansvar, har vi valt att undersöka relationer och intentioner mellan den nationella läroplanen för de frivilliga skolformerna och lokala planer. Genom att problematisera ansvarsfördelningen har även andra områden tangerats, vilka i förlängningen relateras till ett mer övergripande skol- och samhälleligt sammanhang.Eftersom studien hade sin grund i och byggde på att jämföra, analysera och ställa utvalda dokument mot varandra, genomfördes en kvalitativ textanalys för att på så sätt uppnå syftet.Studien visar på att ansvarsfördelningen i dagens gymnasieskola är ett komplext problem. Vår slutsats är dock att synen på vem eller vilka som är ansvariga i lärandeorganisationen skiljer sig åt emellan den nationella läroplanen och de lokala planerna. Den nationella läroplanen beskriver att rektor i egen person besitter ett utskrivet ansvar, något som ej återspeglas i de lokala planerna.