År 2005 implementerades IFRS 3 och IAS 36 inom EU. Införandet innebär att företag årligen ska nedskrivningspröva goodwillvärdet istället för att linjärt skriva av posten under dess beräknade nyttjandeperiod. Nedskrivningsprövningen baseras på företagsledningens bedömningar om framtiden och flertalet studier har belyst att det nya regelverket lett till att goodwillposten utnyttjas opportunistiskt för att manipulera det rapporterade resultatet. I denna uppsats undersöks om det i en svensk kontext finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Vi gör det genom att undersöka sambandet mellan Goodwillintensitet och resultatvolatilitet och sambandet mellan onormalt stora vinster och goodwillnedskrivningar.Undersökningen visar att det föreligger ett signifikant negativt samband mellan Goodwillintensitet och resultatvolatilitet och att det därmed finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing.

Diskussioner förs ofta huruvida ett företags redovisning ger en rättvisande bild eller inte. Sedan år 2005 värderas goodwill efter en redovisningsmetod som grundar sig på att tillgångar ska redovisas till verkligt värde, vilket är en förändring från den tidigare metoden där tillgångar skulle värderas efter försiktighetsprincipen. Detta har medfört att företagen ska göra årliga nedskrivningsprövningar istället för planenliga avskrivningar, en förändring som ger företagen ett spelutrymme till att agera utefter egna preferenser.Syftet med denna studie är att beskriva huruvida svenska företag noterade på OMX Stockholm Large Cap år 2013 använder en diskonteringsränta, vid nedskrivningsprövning av goodwill, som skiljer sig från en extern uppskattning.Vidare åsyftas att förklara huruvida företagens känslighet för en goodwillnedskrivning har ett samband med eventuella skillnader. Om denna studie påvisar att skillnader finns, är syftet att förklara huruvida företagen agerar opportunistiskt vid användandet av diskonteringsräntan.Utifrån dessa delsyften är det huvudsakliga syftet att beskriva och förklara huruvida företagen använder det spelutrymme som nedskrivningsprövningarna tillåter och hur detta kan påverka företagens intressenter.Studien har genomförts utifrån en kvantitativ metod, där empirin grundar sig på numeriska siffror. Vidare har beräkningar gjorts för att sedan sammanställa data i tabeller och diagram.

År 2005 införde Europeiska unionen en förordning som innebär att alla svenska börsnoterade företag måste nedskrivningspröva sin goodwill istället för att som tidigare göra årliga avskrivningar. Detta utförs med hjälp av en diskonteringsränta och påverkar utfallet om nedskrivning ska göras eller inte. Vår uppsats baseras på en studie av Carlin och Finch (2009) som jämförde australiensiska företags redovisade diskonteringsräntor med teoretiska sådana beräknade med hjälp av CAPM. De fann att en stor del av företagen använde en opportunistisk diskonteringsränta som gjorde att de undvek att skriva ned sin goodwill. Carlin och Finch val av modell fick dock kritik och därför använder vi både CAPM och trefaktormodellen när vi gör motsvarande undersökning på noterade svenska företag.